Par av samma kön – besvärligt för etiketten

Text: Catharina Grünbaum

Allmänspråket är det um­gängesspråk vi använder när vi rör oss utanför special­områdena. Det fungerar märkvärdigt bra, även i sådana fall där fackmänniskor ryser över hur lättsinnigt deras termer används. Folk talar till exempel om cementplattor och cementgolv och cement över huvud taget när de i själva verket avser betong. (Cement är det bindemedel som tillsammans med vatten får sten och sand att hålla ihop i den gjutmassa som kallas betong.) Det brukar inte leda till missförstånd.

Vi tycks sålunda klara oss för det mesta, trots den bristande precisionen. Men det händer emellanåt att ett fackspråksord möter ett likadant allmänord med annan, rentav rakt motsatt betydelse. Då kan det uppstå problem. Och vilken sida ska då ge vika?

I den tid vi nu lever kan två personer av samma kön i Sverige (och en del andra länder) leva fritt och öppet tillsammans och även gifta sig. Då talar man ofta om samkönade par och samkönat äktenskap, bland annat inom Svenska kyrkan och Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter, RFSL. Sam-, som i samma, som i engelskans same-sex. Så vad är problemet?

Problemet är att sam- i de flesta ordbildningar inte står för samma utan i stället är en kortform av samman, som i samliv, samverka, sambo. Och med innebörden ’samman’ är ordet samkönad sedan tvåhundra år upptaget, i betydelsen ’som har både hankön och honkön på samma gång’. Alltså olika kön, det rent motsatta till samma kön.

Nu gäller detta språkbruk sällan människor utan blommor och emellanåt hermafroditiska djur, som sniglar. Och med allmänhetens krympande kunskaper inom botanik kan det väl tyckas att det inte spelar någon roll vad växtforskarna har för sig i sin fackvärld.

Men det gör det. Alla fack­­termer har en inneboen­de möjlighet att en dag bli aktuella i allmänspråket. För den som grips av nyfikenhet på ”växternas bröllop”, för att tala med Linné, eller för den delen sniglarnas, blir det då onekligen förvirrande att i uppslagsverken möta uppgifter om samkönade individer som inom sig hyser båda könsuppsättningarna. Slår man upp samkönad får man som synonym och förklaring tvåkönad. Att då i den mänskliga världen låta samkönat förhållande och tvåkönat förhållande beteckna helt skilda förhållanden blir onekligen opraktiskt.

Nu är det inte bara fackspråk och allmänspråk som kolli­derar; även inom allmänspråket finns det grund till osäkerhet om huruvida ett samkönat par består av två personer av samma kön eller av olika kön. Sam­skolan för både pojkar och flickor är visserligen i dag så självklar att man inte behöver använda ordet, men historien visar oss att inget är beständigt. I det mångkulturella samhälle vi har i dag diskuteras emellanåt för- och nackdelar med samunder­visning inom speciella områden. Badinrättningar kan ha olika tider för herrbad, dambad och sambad.

Omöjligt att missförstå är däremot enkönad, enkönat äktenskap. Men här höjs protester med innebörden att enkönad skulle kännas uteslutande och leda tankarna till tråkiga föreställningar som enfaldig, ensidig, en­störing, enögd, vilket inte borde få drabba en grupp som haft en lång och svår väg fram till likaberättigande och erkännande. Samkönad, däremot, uppfattas som omfamnande och inneslutande.

I många fall är det rimligt att den som ska kallas något själv får bestämma däröver. Ingen ska behöva känna sig ring­aktad på grund av en benämning, även om de som använder den bedyrar att de inte har några nedvärderande avsikter.

Språk är ju inte bara system och etymologi. Ord färgas av hur de används eller har använts. Att hävda att neger bara betyder ’svart’ håller inte i dag. Å andra sidan kan pretentionerna på vad språket ska tillhandahålla inte tillåtas att sätta systemet i gungning. De som till exempel hävdar att förleden afro- inte bör användas för att den skulle framkalla en föreställning om ”negerkrull” går för långt. Vi kan lugnt på svenska tala om afroamerikaner och afrosvenskar.

Så alldeles bortsett från att det också finns goda ord på en-, som enhetlig, endräkt, entydig, enastående, vore det bra om man lidelsefritt kunde använda de neutrala räkneorden och tala om enkönade respektive tvåkönade förhållanden. (Ingen grupp utom växter och sniglar får då fördelen av det eftertraktade samkönad.)

En annan utväg vore att för enkönad som norrmännen använda likakönad (likekønnet). Eller, om äktenskap, en ordbildning som homoäktenskap. (Homo- betyder ’lika’, som i homogen, ’sammansatt av likartade beståndsdelar’, och homonym, ’ord som uttalas eller skrivs lika’, och är här inte en förkortning av homosexuell.)

Och allra bäst blir det den dag man över huvud taget inte behöver kommentera parförhållandet, då det är lika självklart att gå på Kalles och Gustavs eller Stinas och Jennys bröllop som på Annas och Fredriks.