Före detta mannen blir en före dette

Text: Lina Wennersten

Mats Odell får finna sig i att bli omnämnd som ”före dette finansmarknadsminister”, och såväl generaldirektörer som ordförande får se sina titlar förses med före dette-stämpel när de avgår från sina poster. Särskilt vanligt är det att fotbollsspelares tidigare lagtillhörighet hänger med som ett epitet med tillägget före dette, till exempel i före dette Djurgårdsspelare.

Den fasta frasen före detta har på senare år visat sig vara tämligen böjlig. En ny maskulin form, före dette, vinner terräng. Till och med Svenska Akademiens ständige sekreterare, Peter Englund, skriver i essän Bröderna Marx i Petrograd om ”den före dette sjömannen Ernst Thälmann”.

– Före detta är en fras bestående av en preposition och ett pronomen, men frasen fungerar som ett adjektiv och kan användas direkt före ett substantiv, så jag förstår att folk blir förvirrade, säger Olle Josephson, professor i nordiska språk vid Stockholms universitet.

På samma sätt som vi kan säga den vid årsskiftet anställde vaktmästaren, tycker många alltså att en person borde kunna omtalas som den före dette vaktmästaren.

Dessutom är pronomenet detta en neutrumform av pronomenet denna – och denna kan ju faktiskt böjas i maskulinum: denne. Så varför inte dette?

Men varken August Strindberg eller någon av hans samtida kolleger kunde tänka sig att böja frasen före detta. Sökningar i pressarkiven visar att böjningen av den egentligen oböjliga frasen blir vanligare ju längre in på det nuvarande millenniet man kommer.

Tendensen är också att maskulinböjning av adjektiv ökar (se Språktidningen 5/10). Man kan därför anta att före detta åker med av bara farten.

Olle Josephson tolkar böjningen av före detta som ett uttryck för avtagande titelsjuka. På den tiden då man tvärsäkert skilde på när grevinnan skulle tituleras i bestämd form och när i obestämd form, ja då visste man sannolikt att rätt hantera före detta.