Vampyr

Text: Bo Bergman

Vampyrer, finns dom? Ja, om man med vampyr menar fladdermus av familjen Phyllostomatidae, eller om man ger ordet den bildliga betydelsen ’utsugare, ockrare’. Annars hamnar man i vidskepelse och övertro. Fruktan för döden har länge sysselsatt människors tankar, och i folktron florerar fantasifoster som gengångare, vålnader och vampyrer. De sistnämnda sägs vara avlidnas själar, som åter tar sina begravna kroppar i besittning och nattetid suger blod ur de sovande.

I sydöstra Europa var tron på sådana väsen och spöken länge gängse, och det är också från något väst- eller sydslaviskt språk som vampyr sannolikt kommer; serbiskan brukar nämnas. Kanske rör det sig från början om en slavisk ordrot med innebörden ’trycka, pressa’, och ord som skapats genom avledningar till den här roten har bland annat innebörden ’envisas, göra motstånd’. Det ryska ordet för vampyr betyder också ’motsträvig människa’. Möjligen har benämningen från början anspelat på att vampyren är en människa som inte velat stanna i sin grav.

I svenskan är vampyr belagt från början av 1700-talet. På 1920-talet lånades en engelsk kortform av samma ord in: vamp, ’manslukerska; förförisk kvinna (som snärjer och suger ut män)’.