Holmfast röjde väg för mor och far

Text: Marit Åhlén

Holmfastvägen heter en rätt lång gata i Södertälje. Förklaringen till namnet finner man på en bergvägg alldeles intill vägen. Där finns tre ristningar. På den längst till vänster står:

Holmfast lät röja väg efter Ingegärd(?),

sin goda moder.

Ristningen i mitten har följande lydelse:

Holmfast lät röja väg och göra bro efter

Gammal, sin far, som bodde i Näsby.

Gud hjälpe hans ande. Östen (ristade).

Den tredje ristningen saknar text. Den föreställer ett fyrfotadjur sett i profil som springer bort åt höger på stenen.

Båda runtexterna inleds på samma sätt. De fyra första orden lyder i runsvensk form Holmfastr let braut ryðia. Att ryðia är det verb som i modern svenska utvecklats till röja är inte så svårt att förstå. Svårare är det att gissa att braut är det gamla ordet för väg. Men det är inte så ogenomskinligt som det kan verka. Ordet berättar för oss hur mödosamt det var att bryta och röja ny väg genom ett obanat landskap. Braut är alltså besläktat med verbet bryta i förfluten tid: bröt. Holmfast har brutit mark och anlagt den väg som redan under vikingatiden gavs den sträckning den i stort sett har än i dag.

Vägen passerar bergväggen där ristningarna finns. Holmfast bröt vägen för att hedra sina föräldrar Ingegärd och Gammal. Men även Holmfast har i efterhand blivit hedrad och ihågkommen för sin insats till samfärdselns fromma genom att vägen nu bär hans namn.

Holmfasts föräldrar – och kanske också han själv – bodde i Näsby. Den platsen har identifierats som en by som låg nära sjön Måsnaren, cirka tre kilometer väster om bergväggen med ristningarna. Av byn återstod på 1930-talet endast ett torp. Ungefär mitt emellan platsen för Näsby och runinskrifterna passerar vägen ett låglänt och vattensjukt parti. Kanske var det där Holmfast lät bygga bron. Några spår av broanläggningen har dock inte hittats.

På 1860-talet var det nära att bergväggen med ristningarna blev bortsprängd. Richard Dybeck, som är känd inte bara för att ha skrivit texten till Du gamla, du fria, utan också för att han var en flitig fornforskare och inventerare, antecknade följande i samband med en resa i Södertäljetrakten 1865: ”Klippan, hvari ristningarna äro [] var för några år sedan i fara att bortsprängas [] men då kommo någre emellan, deribland jag, och ofoget upphörde.”