Kolonialmakt intar skolan!

Text: Olle Josephson

Bönder (en del av National Assembly) brände gamla feudala papper och uppror över det stigande brödpriset bildades.” Vem skriver på så märklig svenska om franska revolutionen? Jo, en riktigt duktig svensk gymnasist som får sin ämnesundervisning på engelska.

Kanske fyra till fem procent av Sveriges gymnasieelever har ämnesundervisning på engelska. En mindre del av dem går i så kallade ib-gymnasier (international baccalaureate) där man följer en europeisk kursplan med allt – utom svenska – helt på engelska. Men flertalet går i friskolor eller kommunala gymnasier med så kallad sprint, språk- och innehållsintegrerad inlärning.

Vi vet en del om hur det går i skolan för dessa elever. Sprintgymnasister blir endast obetydligt bättre i engelska. Deras allmänsvenska blir inte sämre. Men deras ämneskunskaper och den svenska som hör till ett ämne blir sämre. De går ändå ut med höga betyg.

Vad beror det på? Språkforskaren Maria Falk följde en sprintklass under tre år, liksom en jämförbar, svensk­undervisad kontrollklass. I sin alldeles nya doktorsavhandling Svenska i engelskspråkig skolmiljö (Stockholms universitet) visar hon vad som händer.

Eleverna i sprintklassen har höga grundskolebetyg, de är ambitiösa och studieinriktade. De får mycket undervisning på engelska. Men själva använder de inte engelska. På lektionerna sitter de tysta medan läraren talar, på mer eller mindre god engelska. De begriper inte alltid så mycket, men pluggar desto mer hemma för att klara proven. På proven skriver de nästan alltid på svenska.

Och i svenskämnet blommar de upp! Deras uppsatser är utomordentliga. Men texterna i kemi, fysik eller historia blir torftiga och osammanhängande. De har inte bara problem med facktermer som jonbindning, konstant kraft och tredje ståndet. De hittar inte heller de fraser som är typiska för mer avancerat skriftspråk. I kontrollklasstexterna kan det stå i skarp kontrast, en av orsakerna, det mesta av skattebördan, i sprintklassens står det jävla förhållanden och mycket skatter.

Med sprint sorterar man alltså ut de duktigaste till en klass där de får lära sig mycket mindre än de vill och skulle kunna. Det är ett svek mot enskilda elever och en pedagogisk katastrof, en återgång till de gamla läroverkens plugg- och föreläsningspedagogik. Det enda man lär sig med eftertryck är att svenska språket inte är fint nog för fysik och historia.

När jag gick i skolan – på svenska – fick jag lära mig några enkla saker om kolonialismen. En kolonialmakt slår sönder kultur och identitet i det koloniserade landet. Den skapar ett övre samhällsskikt, inte alltid så kompetent men till seder och bruk – och ibland språk – mer likt kolonialmakten än det egna landets folkmajoritet.

Någon kolonialmakt behövs inte i den svenska skolan i dag. Vi ordnar koloniseringen så bra själva.