Var är språkstudenterna?

Tyskarna älskar Sverige. Det märks till exempel i tysk tv. Där går en romantisk såpa, Inga Lindström, som kan tacka en stor del av sin popularitet för att den utspelar sig i ett vackert svenskt sommarlandskap, ofta i solnedgången.

Fascinationen för Sverige kallas ibland das Bullerbü-Syndrom (’Bullerbysyndromet’), efter den drömbild av Sverige som Astrid Lindgrens böcker har hjälpt till att prägla. Kärleken yttrar sig också i de fem tusen studenter som läser svenska vid trettio tyska universitet. Utanför universiteten är de säkert lika många. Tyskland är det land utanför Norden där flest personer läser svenska.

Men kärleken är inte besvarad. Tyska är det språk som har minskat mest på högskolorna här under senare år. Det gäller även i grundskolan. Vi reser mer än gärna till Berlin. Men språket vill vi uppenbarligen inte lära oss, trots att Tyskland är vår viktigaste handelspartner och den tyska arbetsmarknaden snart kommer att ropa efter arbetskraft utifrån, som en följd av små barnkullar.

Nu är tyska inte det enda språk som har svårt att locka studenter. Alla de så kallade skolspråken – engelska, franska, tyska, spanska och italienska – har minskat på högskolorna under de senaste tio åren. Engelska är minst drabbat, och italienska har också klarat sig hyfsat, det senare på bekostnad av franska. Men minskat har alla gjort.

Samtidigt reser vi mer: vi turistar, studerar och arbetar mer utomlands. Behovet av språk borde vara stort. Det är skälet till att EU-kommissionen har slagit fast att vi inom EU bör kunna två språk utöver modersmålet.

I dag befinner vi oss långt ifrån det målet. Men det är inte unikt för Sverige. Så är det i övriga Europa också. Tyska och franska läses inte lika mycket längre, och ryska har minskat till förmån för kinesiska och japanska.

Samtidigt är intresset för språk stort, i största allmänhet. Det märker vi på Språktidningen. Det märker också en författare som Jonas Hassen Khemiri, som reser land och rike runt och föreläser på skolor:

–?Trots att man säger att läsandet sjunker bland ungdomar, växer nyfikenheten på språk och hur man använder det i olika sammanhang. Världen är så fragmenterad, och man måste ställa sig frågan vem som är avsändare.

Ja, språkintresset ser annorlunda ut. Det vittnar även högskolorna om. Många läser lite om många språk, sällan mer än på högskolans A-nivå.

–?Intresset flammar upp för udda språk. Som isländska till exempel. Eller jiddisch, säger Eva Wiberg, prefekt på Språk- och litteraturcentrum vid Lunds universitet.

När Lunds universitet såg sig tvunget att lägga ner latin häromåret kom en donation till undsättning. Och vips dubblerades årets grupper i latin. Kinesiska och japanska är också väldigt populära. Och fler högskolor ger språk­kurser, men inte på de högre nivåerna.

–?Färre kommer att ha djupare kunskaper. En farlig trend, säger Jonas Carlquist, prodekanus på humanistiska fakulteten vid Umeå universitet. Det duger inte i konkurrensen inom EU.

Han nämner som exempel att många tror att de kan engelska i och med att de chattar och spelar dataspel.

–?Men engelska är ju världens svåraste språk att lära sig!

En vanlig förklaring till att språkstudenterna har blivit färre är att det har gått att taktikvälja på gymnasiet. Man har kunnat välja bort språk och ta en kurs i låt oss säga massage i stället. Och trots att det är betydligt mer krävande att läsa språk har man fått lika många gymnasie­poäng för kurserna.

–?Språk tar tid och kräver mycket arbete, säger Jonas Carlquist som själv håller på att lära sig italienska. Det finns inga genvägar.

–?Taktikvalen har haft en dominoeffekt på högskolorna, säger Henrik Holmquist på Högskoleverket, som för några år sedan gjorde en utredning av tyskan på högskolorna.

Men från och med 2010 ger språkstudier på gymnasiet extra meritpoäng när man söker till högskolan, och det har redan satt spår i valet till gymnasieskolan. Frågan är hur stor betydelse det kommer att få för framtida språkstudier på högskolorna. I årets antagningar syns det inte. När konjunkturen tycks vika ökar antalet sökande till högskolan, men språkstudierna verkar inte följa med i uppgången. Att ha läst språk på B- och C-nivå anses nämligen inte ge några fördelar i arbetslivet. I stället kan framför allt ekonomer, jurister och teknologer läsa lite språk som en del i sina utbildningar. Så tar högskolorna igen på gungorna vad de förlorar på karusellen.

–?De internationella företagen vet att deras anställda måste kunna såväl sociala koder som några fraser på det inhemska språket för att klara sig utomlands, säger Eva Wiberg. Vi måste bredda oss och ge grundare kunskaper för att möta det behovet.

Ett exempel på en sådan breddning är nybörjarkurserna på många högskolor. De har kommit till för att förkunskaperna brister hos många. Jana Hejzlar på Högskoleverket, som har gjort en utvärdering av franskan på landets högskolor, tror inte att nybörjarkurserna leder till att fler språkstudenter läser vidare. Hon oroar sig särskilt för utbildningen av språklärare.

–?Förutom de som har läst engelska är det bedrövligt få språkstudenter som utbildar sig till lärare, säger Jana Hejzlar.

Många tror att den sänkta nivån på språkutbildningen på högskolorna har kommit för att stanna. Vad det kommer att innebära för språkundervisningen i skolan kan man på det här stadiet bara spekulera över.

Högskolorna får betalt för det antal studenter som slutför kurserna. Det minskade antalet studenter innebär att språkutbildningen befinner sig i kris. Därför valde Lunds universitet för två år sedan att slå ihop alla nio språkinstitutionerna till en enda stor, Språk- och litteraturcentrum. Det var ett sätt att utnyttja gemensamma resurser. Umeå universitet gör nu detsamma. Högskolorna försöker också att samarbeta.

Vid umeå universitet hoppas man dock på nya friska studenter. En ny masterutbildning i skandinavistik, som startar nu i höst, riktar sig till studenter i forna östblocket och Tyskland. Efter murens fall ökade antalet svenskstudenter dramatiskt. Och det intresset har hållit i sig.

Kanske blir det tyskarnas kärlek som räddar åtminstone institutionen för språkstudier  i Umeå tills vinden eventuellt vänder och det våras för språkkunskaperna igen.

Cecilia Christner Riad är redaktör på Forskning  & Framsteg.