Unga förstår allt färre samhällsord

De ungas ordförråd har krympt de senaste årtiondena, medan de äldres har vuxit. Högskoleprovet avslöjar en verklighet som kan hota demokratin.

Text: Anna W Gustafsson & David Håkansson

Vad händer egentligen med vår ordförståelse? Skillnaden mellan yngre och äldre generationers förståelse har ökat markant under perioden 2000–11. Det gäller åtminstone den typ av skriftspråkliga ord som testas på högskoleprovet.

Framför allt är det de ungas ordförståelse som har försämrats, i första hand av ord som har inhemskt eller germanskt ursprung, som varsko och tjänlig. Ord med latinska eller engelska rötter, som entreprenör, patriarkat och fascination, tycks däremot inte ha drabbats på samma sätt.

Det finns goda skäl för att koppla ihop denna förändring med den hastiga omdaningen av medielandskapet. Inte minst digitaliseringen och globaliseringen har lett till att förutsättningarna för såväl vårt läsande som för vårt språkbruk i allmänhet har blivit radikalt annorlunda. Kartan har ritats om.

Vi har tagit oss an ett stort material – med en unik möjlighet att följa utvecklingen bakåt i tiden: högskoleprovets ordförståelsedel.

Ända sedan starten 1977 har högskoleprovet haft ett ordkunskapsprov. Det gör att högskoleprovets arkivmaterial av provsvar är enormt. Under den period vi har studerat, 2000–11, bestod ordprovet av 40 uppgifter, och gjordes i genomsnitt av cirka 40 000 deltagare per provtillfälle. Och inte bara provtagarnas resultat finns arkiverade, utan också resultatet av alla de förtester som har gjorts. Varje uppgift i provet har nämligen först prövats ut i mindre grupper.

Varje uppgift innebär att ett ord – ett så kallat bjudord – ges, och provtagaren ska sedan välja det av fem alternativa ord som bäst motsvarar betydelsen för bjudordet.

Florera

A. övertäcka

B. frodas

C. utsmycka

D. lyckas

E. gruppera

Sammantaget har vi tillgång till ett material som omfattar svaren på ordkunskapsdelen från drygt 900 000 provdeltagare – samt förarbeten till alla periodens uppgifter.

Högskoleprovet är konstruerat för att fungera som urvalsinstrument till högre utbildning. Eftersom provtagare från olika år konkurrerar med varandra, måste det vara lika svårt varje gång. Till varje nytt prov måste man hitta nya ord som gör att hela ordprovet blir lika svårt som förra gången.

För att avgöra ordens svårighetsgrad testar man orden i förväg på mindre grupper av provtagare i samband med ordinarie prov. När man sedan konstruerar ett nytt prov använder man sådana färdigutprövade orduppgifter för att den sammantagna svårighetsgraden ska bli samma som tidigare år.

I figuren ser vi hur klyftan mellan yngre provtagare (under 25 år) och äldre provtagare (40 år eller äldre) ökar över tid. A = vårprov; B = höstprov. Axeln till vänster visar antalet korrekta svar i snitt.

Om man tittar på poängresultatet på provet för samtliga provdeltagare, så sjunker det över tid – från 21,76 poäng till 19,76 poäng. Men eftersom provet alltså måste ”spegla” utvecklingen för att vara lika svårt totalt sett, så kan man inte enkelt dra slutsatser om utvecklingen av ordförståelsen utifrån dessa resultat. Det är ju dessutom nya ord varje gång.

Däremot får vi fram tydliga skillnader om vi jämför olika åldersgrupper med varandra. Här ser vi tydligt att klyftorna mellan yngre och äldre provdeltagare ökar: de yngres provresultat sjunker i poäng räknat och de äldres stiger.

Att de äldsta får nästan dubbelt så många rätt på ordprovet som de yngsta är i sig inget konstigt; så har det alltid varit och kommer sannolikt alltid att vara. Ord lär man sig genom att möta dem i olika sammanhang i livet. Men det verkligt intressanta resultatet är att klyftan mellan generationerna blir större.

Samma tendens till ökade klyftor gäller för provdeltagare med respektive utan högskoleutbildning. Skillnaderna mellan manliga och kvinnliga provdeltagare var däremot mycket liten under hela den undersökta perioden.

Den klyfta som vi har pekat på här säger förstås ingenting om förståelsen av enskilda ord. Om man vill ta reda på hur förståelsen av de enskilda orden utvecklas över tid måste man jämföra resultatet på ordinarie prov med resultatet från de förtester som har gjorts ett antal år tidigare.

Vi har valt att närmare studera förståelsen av 151 ord. Orden valdes ut för att de hade identiskt konstruerade uppgifter i både de föregående utprövningarna och på reguljärprovet – även en liten förändring av uppgiften kan ändra resultatet.

Orden valdes också ut för att spegla ett levande språkbruk under hela perioden. Vi ville undvika diskussioner om våra resultat som handlade om att orden är ovanliga eller på väg ut ur vårt ordförråd. För att platsa i vår studie skulle orden alltså ha förekommit med en viss frekvens i ett referensmaterial bestående av tidningstext och skönlitteratur – under hela perioden.

Resultaten av ordstudien visar att förståelsen har sjunkit för ungefär hälften av de ord som har valts ut, medan förståelsen för ungefär en fjärdedel av orden har förbättrats över tid. För resten av orden var resultatet i stort sett oförändrat.

De ord för vilka förståelsen har försämrats över tid är framför allt de ord som testas i slutet av den undersökta perioden. Försämringarna i ordförståelse mellan förtesterna och de ordinarie proven några år senare blir allt fler och allt större från 2005 och framåt. Motsvarande tendens finns inte för de ord för vilka förståelsen har förbättrats över tid.

Precis som i provstudien ser vi att skillnaderna mellan generationerna ökar.

Antal ord för vilka förståelsen har förbättrats respektive försämrats över tid. Från 2005 och framåt är det fler ord som förståelsen går ner för än tvärtom.

Om man bryter ner resultatet i ordstudien på åldersgrupper kan man se att det finns fler betydande försämringar i de yngre åldersgrupperna än i den äldsta. För ord som har förbättrats är det i stället tvärtom: vi hittar fler förbättringar i de äldsta åldersgrupperna.

Vi kan konstatera att de ord för vilka ordförståelsen går upp mest är entreprenör, progressiv, patriarkat, fascination och initierad. Varför just dessa ord blir lättare för folk att förstå kan man spekulera om, men de flesta brukar le igenkännande när de ser att ordet entreprenör förstås av nästan en femtedel fler på det ordinarie provet. I fallet entreprenör talar vi om en förändring i förståelsen som skedde mellan åren 2006 och 2009. Man kan också konstatera att alla de fem orden finns i snarlik form i engelskan.

Entreprenör + 19 %
Progressiv +13 %
Patriarkat +9 %
Fascination +8 %
Initierad +8 %

De ord för vilka förståelsen går ner mest är pådrag, kulvert, påstötning, tjänlig och varsko. Inte heller här är det självklart hur man ska tolka att det är just dessa ord. Men man kan konstatera att av de fem orden är det bara ett ord som finns i snarlik form i engelskan: kulvert. Och försämringarna är generellt större än förbättringarna. Det ord som har fått störst försämring i ordförståelse, pådrag, har gått ner i förståelse med en fjärdedel.

Pådrag -26 %
Kulvert -24 %
Påstötning -18 %
Tjänlig -18 %
Varsko -17 %

(Försämringarna är generellt större än förbättringarna)

För de yngre provtagarna finns också ett signifikant samband mellan hur stora nedgångarna i förståelse är och tiden för provet: ju senare under den undersökta perioden orden testas, desto mer försämras ordförståelsen.

När vi såg resultaten i den här delen av studien blev vi intresserade av vilken roll engelskan spelar. Därför delade vi in alla de 151 orden i tre grupper:

I den första gruppen sorterade vi in ord som lånats in från engelskan – eller från något romanskt språk där ordet finns i snarlik form som i engelskan.

I den andra gruppen sorterade vi in ord som har nordisk eller tysk bakgrund.

I en tredje – mycket liten – grupp samlade vi alla andra varianter, till exempel finska ord.

Resultaten var slående. Det är helt tydligt att det framför allt är de inhemska orden, det vill säga de ord som har nordisk eller tysk bakgrund, som visar en minskad ordförståelse. De ord som också finns i engelskan i någon form står sig betydligt bättre i förståelse. Här kan vi antagligen se en tydlig effekt av engelskans ökade inflytande, läsvanor och digitalisering.

Något händer alltså med ordförståelsen – i alla fall när det gäller den typ av ord som testas på provet. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att vi bara undersöker ordförståelsen hos de individer som gör provet och som sannolikt har som mål att studera vid universitet eller högskola.

Vår studie säger alltså inte något säkert om ordförståelsen för befolkningen i stort. Å andra sidan finns ingenting som säger att den utveckling vi ser skulle se annorlunda ut för de grupper som inte gör högskoleprovet.

Skulle förklaringen kunna vara att vi ser fler provtagare som har annat modersmål än svenska ju längre fram i tiden vi kommer? Eftersom provdeltagarna inte behöver svara på frågor om sin språkliga bakgrund kan vi inte få några helt säkra svar på det. Men vi vet att andelen provdeltagare med utländsk förutbildning inte ökar under perioden. Vi vet också, genom Skolverkets statistik, att andelen elever med utländsk bakgrund i årskurs 9 faktiskt sjunker något under första halvan av 2000-talet. Först under 2009 börjar den andelen stiga kraftigt. Men de elever som gick i årskurs 9 år 2009 gör högskoleprovet först efter den period som vi har studerat. För resultaten i vår studie tycks alltså varken utländsk förutbildning eller utländsk bakgrund spela någon större roll.

I stället menar vi att man, för att förklara resultaten, måste vända sig till de stora samhällsförändringar som på avgörande sätt har påverkat förutsättningarna under de senaste decennierna. Det språk som dagens unga möter ser radikalt annorlunda ut än det språk som tidigare generationer har tagit del av.

SOM-institutet har visat att läsningen av morgontidningar minskade radikalt bland personer födda mellan 1977 och 1989 – under slutet av den period som vi har studerat. Det är också precis då som vi ser de stora nedgångarna i ordförståelse. Och de som gjorde provet då – det vill säga mellan åren 2005 och 2011 – är också den första generationen som har vuxit upp med internet.

De ökade klyftorna mellan yngre och äldre provdeltagare tyder dessutom på en mycket snabb förändring av det ordförråd som unga människor får med sig i dag. Den nya tekniken och tendenserna till globalisering har sannolikt haft stor inverkan. Svenska ungdomars mediekonsumtion sker i dag ofta på engelska, vilket avspeglas i våra resultat.

Om man lägger hela ansvaret för detta på skolan så gör man det enkelt för sig. Vi menar självfallet att skolans roll i sammanhanget är central – därför att det är just skolan som måste kunna bemöta och hantera de nya villkoren. Skolan behöver arbeta intensivt med texter i olika genrer och i olika ämnen. Men man måste samtidigt komma ihåg att skolan har en enorm utmaning: någon liknande digital revolution har ju faktiskt aldrig tidigare inträffat.

Ordförståelsen i samhället har före vår undersökning knappast kartlagts i någon större omfattning sedan 1970-talet, då Nils Frick, Sten Malmström, Peter Cassirer och Olle Josephson alla genomförde studier på området. De diskuterade sina resultat främst ur ett demokratiskt perspektiv. Och vi kan nog alla enas om att läs- och ordförståelse är viktigt, inte bara för skolan, utan i högsta grad för upprätthållandet av ett demokratiskt samhälle.

Vi menar också att man bör ta den här ökade generationsklyftan på stort allvar. Steget till vuxenlivets, universitetets och det offentliga samtalets språk har blivit större. Tröskeln har blivit högre. Risken är att fler studenter får det svårare att komma över tröskeln till att läsa akademisk litteratur. De kanske ger upp – särskilt de som inte kommer från studievana miljöer.

När det gäller steget till att bli en aktiv medborgare ser vi samma risk: när tröskeln till språket blir högre kommer det sannolikt att bli fler som känner sig utanför samhället.

Visst kan man invända att språket alltid förändras, att det som är engelska lån i dag blir svenska ord i morgon. Och säkerligen kommer både akademins och samhällets texter att förändras med tiden. De kommer att anpassa sig efter förändringar i svenskans ordförråd och språkbruk. Men både akademins och samhällslivets texter har (och kanske måste ha) en viss stabilitet och trögrörlighet. De förändras inte så snabbt.

Sett i det ljuset så är de klyftor i ordförståelse som denna studie har kunnat frilägga inte bara ett språkligt utan i högsta grad även ett demokratiskt problem.

Anna W Gustafsson är docent i svenska språket vid Lunds universitet. David Håkansson är docent i nordiska språk vid Uppsala universitet. Deras studie av ordförståelse i högskoleprovet har publicerats i boken Ord på prov (Lunds universitet, 2017).

Läs mer: I Språktidningen 7/2017 skriver Viggo Kann, professor i datologi, om sin studie om språket i svenska studentuppsatser.

Nygammal språkdebatt

Debatter om de ungas språkbruk verkar ha förekommit i alla tider. Gymnasieläraren Bo-Arne Skiöld skrev i en artikel i Svenskläraren 1974:

”Vi har en generation av lärare, som upplever sig ha misslyckats med att lära eleverna att skriva acceptabelt, vi har en generation av elever, som onekligen har svåra brister i förmågan till skriftlig framställning, och som är pinsamt medveten om dessa brister.”

Också senaste decennierna har lärare från högskolan larmat om att studenter får allt svårare att läsa och skriva längre texter.