Dop på djupt vatten

Behovet av submarina ortnamn blev uppenbart under 1930-talet, när forskarna fick en bättre bild av havsbottnarna, tack vare ekolodet. I takt med den intensifierade ubåtstrafiken under andra världskriget, exploderade efterfrågan på batymetriska kartor, som visar topografin under vattnet. Den internationella organisationen Gebco – General bathymetric chart of the oceans – utvecklar och tillhandahåller sådana havskartor, där bergsryggarna, bassängerna och dalgångarna på havsbotten har fått särskilda namn.

För att bringa ordning i den tidigare oreglerade namngivningen, bildades år 1974 en underorganisation till Gebco: Scunf – Sub-committee on undersea feature names. Scunf ansvarar för att namnge platser på världshavens bottnar, utanför enskilda staters territorialvatten. Varje år klubbar Scunf ett hundratal namn på nyupptäckta platser. När namnen väl har blivit officiella, kan de sättas ut på de batymetriska kartorna. Hittills har cirka 4 000 undervattensplatser fått officiella namn. Två av dessa namn kan vi tacka Martin Jakobsson för. Han är professor i maringeologi och geofysik vid Stockholms universitet och har i 20 år arbetat med att undersöka Norra ishavets botten för att lära sig mer om Arktis långsiktiga klimatutveckling. Med hjälp av flerstråligt ekolod har han bland annat undersökt det submarina bergsmassivet Lomonosovryggen, som sträcker sig mellan Grönlands och Sibiriens kontinentalsocklar via Nordpolen.

Martin Jakobsson har gjort en mängd upptäckter, bland annat en 70 kilometer lång dalgång i Lomonosovryggen. Nyligen godkände Scunf namnet Odentråget (Oden trough) som Martin Jakobsson föreslagit för dalgången. Namnet är ett slags hommage till forskningsfartyget Oden, som Martin Jakobsson använder under sina arktiska expeditioner.

– Jag tycker att våra asagudar är rätt kul, säger Martin Jakobsson, som 1996 även fick igenom sitt namnförslag Odenutlöparen (Oden spur) på Lomonosovryggen.

En plats under vatten får inte heta vad som helst. Scunf har tagit fram en diger lista med riktlinjer. Namnet ska innehålla en beskrivning av objektet, exempelvis rygg, dalgång, grav. Dessutom ska namnet helst vara kort och enkelt. Enbart i undantagsfall tillåts namn efter nu levande personer. Enligt Martin Jakobsson är Scunf också restriktiva med att uppkalla platser på havets botten efter stater, eftersom organisationen ska vara opolitisk.

– Jag är tveksam till att jag exempelvis hade fått igenom namnet Swedish spur, säger han.

Man kan skönja en del trender när man botaniserar på den batymetriska världskartan. Många av de här platserna är uppkallade efter forskare och upptäcktsresande. Även fartygens namn står högt i kurs. Blott två av namnen har alltså svenskprägel. Jämfört med de stora forskningsländerna i allmänhet och Ryssland i synnerhet är det inte mycket att skryta med. Men Martin Jakobsson har ett par nya ess i rockärmen – platser han upptäckte och undersökte på sin senaste arktiska expedition, men som han ännu inte hunnit skicka in till Scunf.

– Jag kan förhoppningsvis använda namnet Oden till ytterligare ett par platser, sedan finns det ju fler asagudar att ta till, säger Martin Jakobsson hoppfullt.

Johan Joelsson är frilansjournalist och författare till en bok om mikronationer som utkommer 2017.