Under all romani döljer sig sanskrit

När Hans Caldaras första gången kom till Rumänien i början av 2000-talet, möttes han av misstro.

– Ingen trodde att jag kom från Sverige. De hävdade bestämt att jag var rumänsk rom, eftersom mitt språk och min accent var identisk med deras egen. Mest förbryllande var att ord som jag tidigare trodde var genuin romani i själva verket var rumänska. Det blev tydligt att min romska språkform, kalderash, hade influerats mycket av rumänskan, och av andra språk, under historiens gång – från Indien fram till dess att min familj kom till Sverige.

Beskrivningen är romani i ett nötskal. Det är fullt möjligt att utifrån den romani som en enskild individ talar skala av lager för lager av olika språk, för att till sist hamna i Indien och sanskrit.

Den språkliga förvandlingen­ tog fart någon gång på 1000-talet, när en grupp människor i Indien började vandra västerut. Ingen vet om det var en enda etnisk grupp eller flera. Inte heller om de drevs i väg av nya härskare, krig, religiösa motsättningar eller svält.

Genom att studera språket går det att ana sig till vad som har hänt gruppen under de senaste tusen åren. Släkt­skapet med sanskrit – och andra indoeuropeiska språk – är tydligt, och det går fortfarande att hitta ord med ursprung i sanskrit i romani. De ord som har levt vidare är framför allt sådana som har med livets fundament att göra, till exempel maro/manro, ’bröd’, och pani/paj/paji, ’vatten’, gamla tekniska ord som rota, ’hjul’, men även religiösa uttryck, som devel/del, ’gud’, och beng, ’djävulen’.

Romani har också tydliga influenser från Persien, bland annat de inlånade persiska räkneorden för ett till fem: jekh, duj, trin, shtar, pandzh. Dessa ord antyder var gruppen gjorde sin första anhalt, som varade några hundra år, innan de av okänd anledning vandrade vidare. Några hamnade i Armenien, en del i Egypten medan andra tog sig till Europa.

När de första romerna kom till Kreta år 1312 fick de namnet antsiganoi. Det kan översättas med ’de som inte vill ha kontakt med någon’, ’de oberörbara’, ’de främmande’, alternativt ’den svarta främlingen’. Under den fortsatta vandringen genom Europa har namnet ändrats från land till land. Några exempel är tsinga­ri, gitanos, gitan, Zigeuner, zigöjner, gypsy och tzigan.

Att engelskan valde ordet gypsy, förklaras av att man trodde att alla romer kom från Egypten. Kunskapen om att Indien är ursprungslandet hade helt enkelt fallit bort under århundradena.

När någon av de romska grupperna stannade en längre tid på en plats, införlivades nya ord i språket. Varje gång gruppen delades, och gick skilda vägar,­ fortsatte den språkutveckling som gör att det i dag finns ett sextiotal varieteter, former, av romani. Uppdelningen gör att språket har flera olika namn, som romani chib, romanès, romani och romska.

Språket är viktigt för många romer, både när det gäller att värna det egna modersmålet och den egna varieteten. Det historiska släktskapet med Indien är också angeläget att slå vakt om.

Baki Hasan är en av två anställda på Språkrådet som har uppgiften att värna, vårda och utveckla romani i Sverige. Han arbetar bland annat med ordböcker för flera av de romska varieteterna.

– Under min barndom i Make­donien funderade jag ofta på varifrån vi kom och varför vi inte talade som andra, säger han. De äldre sade att vi kom från Indien, men ingen kunde säga hur vi hade hamnat på Balkan. Det gjorde att jag blev intresserad av indisk kultur, och varje gång jag tittar på en indisk film slås jag av att jag förstår många ord och att jag känner igen delar av kulturen, säger han.

För sångaren, författaren och debattören Hans Caldaras gav första resan till Rumänien nya insikter. Här fanns människor som talade kalderash på exakt samma sätt som han själv – trots att hans förfäder lämnade Rumänien och flyttade till Ryssland i början av 1800-talet.

– Det var först när vi började tala om hur livet ser ut i dag som skillnaden blev tydlig. Alla moderna ord hämtar vi romer normalt från det land där vi för tillfället bor, och gör om dem så att de smälter in i den egna dialekten. I Sverige säger vi bilo i stället för bil och ordet restaurang blir restaurango. Principen är att vi lägger till ett o efter svenska ord – och plötsligt är de en naturlig del i det romska ordförrådet.

Lite förenklat kan man säga att de romska grupper som har varit bofasta i ett och samma land i flera hundra år har plockat upp fler lånord än grupper som snabbt har drivits från land till land. Men det råder delade meningar om hur stor skillnaden är mellan olika romska varieteter.

– Det är som med stockholmare som kommer till Jylland. De första dagarna begriper de ingenting, men ganska snart börjar de snappa upp ett och annat och till sist går det riktigt bra. Vill man, så förstår man, menar Baki Hasan.

Enligt Hans Caldaras är skillnaden större. När han som kalderashtalare träffar en person som talar arli, en romsk varie­tet som är vanlig på Balkan, begriper han nästan ingenting. Skillnaden handlar inte bara om okända lånord, utan även om att romer har influerats av den språkmelodi och den grammatik som majoriteten talar i respektive land.

Av de romska former som finns i Sverige är flertalet vid god vigör. Men Hans Caldaras tycker sig se att de stora varieteterna har blivit fattigare. Riktigt illa ute är kale – som talas av romer som har bott i Finland under flera hundra år – och svensk romani – som talas av resande­romer. Influenserna från majoritetsspråken har med tiden blivit så stora att många romska ord har gått förlorade. Finskan respektive svenskan är nu dominerande, och många tvivlar på att kale och resanderomani kommer att överleva.

– Det pågår ett arbete för att revitalisera dessa språk, men när ett ord som inte finns nedtecknat försvinner, är det svårt att ge det liv igen. I dag lånar de ord från till exempel kalderash och lovari. Frågan är om lånorden till sist blir så många att språket inte längre är deras eget.

Att få romani att överleva är inte bara en fråga om hur många som använder språket. I Rumänien, där det uppskattningsvis finns fyra miljoner romer, har hälften inte romani som modersmål. Det beror på den tvångsassimilering och det slaveri som romer utsattes för i landet fram till mitten av 1800-talet. En förföljelse som har fortsatt in i vår tid i stora delar av Europa.

– Därför finns tyvärr en trend bland många romer att dölja sitt ursprung. Det är fel väg. Om vi kan vara stolta över vårt språk och våra traditioner kommer vi att vinna respekt, säger Baki Hasan.

Hans Caldaras är inne på samma spår. Han hävdar dessutom att det inte går att förändra de fördomar som finns mot zigenare och tattare bara genom att ersätta orden med romer och resande.

– För mig kan det vara helt okej om någon säger zigenare, förutsatt att man gör det med respekt och i positiv anda. I dag är romer på väg att få en lika starkt negativ klang som zigenare hade tidigare. Hur ska vi göra då? Ska vi byta igen?

En omtvistad fråga är om romani är ett enda språk med olika varieteter eller om det egentligen rör sig om flera olika språk. Baki Hasan, liksom många andra romer, vill värna det gemensamma i de olika formerna av romani:

– Jag reagerar starkt mot alla tankar om att romani skulle vara olika språk. Det är fullt möjligt för mig att tala med romer från hela världen så länge vi använder ursprungliga romska ord och hoppar över lånorden. Det betyder inte att det finns ett enhetligt romskt språk, eller att vi ska skapa ett. Däremot kommer vi att förstå varandra bättre ju mer vi möts och talar med varandra.

En av romanis verkligt stora utmaningar inför framtiden är att skapa ett enhetligt skriftspråk för alla varieteter. Hur ett sådant ska se ut är ingen lätt nöt att knäcka.

– Kalderash existerar i stora delar av Europa och på de båda amerikanska kontinenterna, säger Hans Caldaras. Det betyder att inom min språkliga varietet används alla tänkbara alfabeten. När jag skriver för svenska romer föredrar jag i dag att skriva ord med sj- och tj-ljud, som tjej med tj. Om jag i stället skriver för romer i Östeuropa skriver jag čei för samma ord. Och för romer i västvärlden skriver jag chei.

Hans Caldaras varierar skriften för att göra det lättare för läsaren.

– För de flesta romer är det väldigt nytt och lite främmande­ att läsa på sitt eget språk eller sin egen dialekt. Därför måste vi ha en stavning som inte komplicerar språket ytterligare.

Han poängterar också att språket ligger nära hjärtat, så debatten om hur skriftspråket ska se ut är livlig.

– Ska vi komma vidare måste vi ta fram lösningar som fungerar för de flesta. Ett sätt skulle kunna vara att skapa två skriftspråk, ett med traditionell östeuropeisk stavning och ett med västerländsk.

sedan 1971 finns dock ett internationellt romskt alfabet, och Språkrådet har sedan 2010 en rekommenderad standard, men genomslaget är än så länge begränsat. En anledning är att det internationella romska alfabetet inte känns naturligt för alla romer. Bland annat har många svenska romer svårt att ta till sig en stavning som ligger långt från den svenska. Framför allt är det stavningen av sj-ljud som ställer till med bekymmer.

 Hans Caldaras är en av få romer i Sverige som har skrivit på kalderash sedan 1960-talet.­ Först egna sångtexter och senare översättningar av en rad olika texter, bland annat barnboken Katitzi. När den utkom 2008 var det den första boken i världen på kalderash.

Översättningen av Katitzi­ fick ett gott mottagande. Mindre­ hjärtligt var det när Hans Caldaras under 1970-talet­ började översätta svenska texter till romani, eller rättare sagt till romanès, som språket heter på kalderash. Många i de egna leden blev upprörda för att han lämnade ut språket till icke-romer.

– Under århundraden har vårt språk varit vårt enda skydd mot en fientlig omgivning. Ända in på 1970-talet var det en gyllene regel för romer att vi inte skulle lära ut språket till utomstående. Tack och lov inser de flesta att om romani ska ha en chans att överleva måste det finnas som skriftspråk. Frågan är inte minst viktig för kommande generationer och jag hoppas att vi kan hitta en lösning inom några år.