Så byter rösten kön

Christina Askman säger före och Kicki härmar. De står mitt emot varandra  i ett rum på Logopedmottagningen i Lund på Skånes universitetssjukhus. Dagens pass har precis börjat, och innan Kickis stämband utsätts för en ordentlig workout behöver de värmas upp.

 

Kicki har gått hos Christina Askman i drygt ett år, sedan hon fick sin diagnos som transsexuell. I början sågs de en gång i veckan, på sistone ungefär en gång i månaden. Kicki har målet i sikte, och nu återstår bara finslipning för att få till den rätta klangen.

 

– Jag vill inte ha en röst som påminner om en mans, och jag är väldigt glad över det jobb vi har gjort, säger Kicki.

 

Christina Askman är en av max tio logopeder som är specialiserade på att behandla transsexuella i Sverige. Förra året remitterades 26 patienter till henne, och trycket ökar stadigt i takt med att fler genomgår en könsutredning och får sin diagnos. Hur många gånger patienterna sedan träffar Christina Askman varierar. Det finns inget formulär 1A, utan behandlingsarbetet anpassas efter varje patients önskemål och förutsättningar.

 

– Det viktigaste är inte att patienten ska passera som kvinna eller man utifrån min eller samhällets uppfattning om vad som är kvinnligt eller manligt. Det viktigaste är  att personen är nöjd, säger Christina Askman.

 

Mycket har hänt sedan hon började jobba med trans­personer för 15 år sedan.  I början hade hon få patienter under 30 år, nu ligger medelåldern snarare runt 20. Och variationen bland patienterna har ökat. Alla önskar inte uppnå det som anses hundra procent kvinnligt eller manligt, utan vill hellre röra sig någonstans mittemellan – så även när det gäller röst och övrig kommunikation.

 

– Det finns en del forskning om hur män och kvinnor pratar, men detta förändras snabbt. Dessutom skiljer sig vårt sätt att kommunicera  mellan olika sociala och kulturella sammanhang, säger Christina Askman.

 

Hon menar att dagens unga har ett friare språk än äldre generationer. Dessutom har de oftare möjlighet att uttrycka sin könsidentitet redan från tidig ålder.

 

– För äldre patienter kan processen vara längre, eftersom de har ägnat många år åt att försöka smälta in och anamma det sätt att tala som stämmer med den biologiska kroppen, säger Christina  Askman.

 

Bland Christina Askmans patienter finns både transmän och transkvinnor, men transmännen – de som korrigerar sitt kön från kvinna till man – har ofta inte samma behov  av att träffa en logoped.

 

– De kommer i målbrottet när de börjar med manliga hormoner. Då ändras rösten av sig själv. Men de kan behöva hjälp med att hantera den  nya rösten eller anpassa sitt språkbruk, säger Christina Askman.

 

För transkvinnor hjälper inte hormonerna, utan det är övning som gäller.

 

– Tim tim tim tim tem tum. Ett, två, tre, fyra …

 

Stavelserna övergår till siffror och veckodagar. Christina Askman uppmuntrar Kicki att svepa uppåt med handen. Om kroppen rör sig hänger rösten med.

 

Röstens frekvens påverkar om vi tolkar den som manlig eller kvinnlig. Men klangen har också betydelse.

 

– Vissa kvinnor har ett väldigt mörkt röstläge, som Zarah Leander, men vi hör ändå att det är en kvinna. Motsvarande gäller för män med ljusa röster, säger Christina Askman.

 

Klangen påverkas av storleken på ”klanglådan”, precis som hos musikinstrument. En fiol har annan klang än en cello. På samma sätt påverkas röstklangen av storleken på vårt ansatsrör: munhåla, svalg och näsa. Men det finns knep för att ändra klangen, som att minska munhålans storlek med hjälp av tungan.

 

– Kom ihåg tungan: fram och upp, säger Christina Askman till Kicki. Och ett leende på läpparna!

 

Allting spelas in så att Kicki också kan lyssna.

 

– Men det är jobbigt att höra när det manliga skiner igenom, säger hon.

 

De har spelat in ända från början, några gånger i en studio där Christina Askman mätt vilken tonhöjd Kicki hamnar på. Tonhöjden mäts i hertz, och 1 hertz innebär 1 stämbandssvängning per sekund. På den första inspelningen låg Kickis röst på 116 hertz, nu landar den på 180–190 hertz. Det är de båda nöjda med.

 

– Det är skönt att kunna lyssna och jämföra, eftersom förändringarna går så sakta, säger Kicki.

 

För att rösten ska klara de påfrestningar det innebär att gå från en tonhöjd på 90–130 hertz, som män brukar ligga på, till kvinnors 180–220 hertz krävs bra teknik. Annars kan stämbanden ta skada. När Christina Askman träffar en ny patient börjar de därför ofta med avspännings- och andningsövningar.

 

– Att ha bra magstöd är något jag brukar tänka på. Det var det första jag fick lära mig, säger Kicki.

 

Hennes förut mörka basröst är långt borta. När hon sjunger i kör är det numera tenor­stämman som gäller, inte basen.

 

– Nu är jag nöjd med min sångröst. Innan kändes den inte helt rätt, precis som att min kropp i övrigt inte stämde med vad jag kände inombords, säger Kicki.

 

Efter uppvärmningen får Kicki träna på att läsa meningar som innehåller olika slags känslor. Glädje, ilska och sorg är exempel på det som ska uttryckas, bland annat med hjälp av satsmelodin.

 

– Lät du verkligen besviken nu? undrar Christina Askman.

 

– Jag är verkligen besviken, upprepar Kicki och suckar med hela kroppen.

 

Där satt den. Det är betydligt svårare att få till en klang som uppfattas som kvinnlig när man ger uttryck för ilska och sorg, förklarar Christina Askman. Då kan Kicki inte ta till det hjälpande leendet. Samma sak gäller dagens sista övningstext. Det är ett manus som Kicki läser i sin yrkesroll. Texten ska läsas snabbt och utan känslor. Kickis röstläge sjunker, trots att hon tänker  på magstöd och tungans  position.

 

– Testa att överdriva ton­höjden, så lyssnar vi igen, säger Christina Askman.

 

Då funkar det bättre. Nu gäller bara fortsatt övning. Om en månad åker Kicki till Stockholm för sin könskorrigerande operation. Hon är nervös, men mest förväntansfull.