Fram för polyamori!

Polyamory is wrong stod det på T-tröjan. ’Det är fel med polyamori’. Ett djärvt påstående. Men bäraren var givetvis i sin fulla rätt att tycka att det ligger något klandervärt i att vilja ha flera samtidiga kärleksrelationer. Även om det sker med alla inblandades goda minne.

Under det fetade budskapet att polyamori är fel kunde man dock läsa den verkliga anledningen till tröjägarens upprördhet: It’s either multiamory or polyphilia. But mixing Greek and Latin roots. Wrong!

Som konflikträdd svensk kunde man andas ut. Det är alltså inte företeelsen polyamori som det är fel på. Både latinets multiamori och grekiskans polyfili är vackra ord som skulle kunna användas i stället för polyamori, ett ord där man utan urskillning har blandat grekiskans poly-, ’mång-’, med latinets amor, ’kärlek’.

Bäraren av T-tröjan är dock ute i ogjort väder. Att blanda delar från olika språk i ett sammansatt ord är så vanligt att det till och med finns ett uttryck för det: hybridord.

Receptet för att skapa ett hybridord är enkelt. Ta till exempel en förstavelse (prefix) eller ett förled från valfritt språk. Pro- är till exempel ett latinskt prefix, som betyder ’för’. Kombinera detta pro- med valfri rot från ett annat språk. En rot är den betydelsebärande basen av en ordform, till exempel det svenska ordet skatt. Genast har du skapat den latinsk-svenska hybriden pro-skatt, ’för skatt’.

Det latinska pro- har, till­sammans med det latinska post-, ’efter’, och det grekiska anti-, ’emot’, haft stor genomslags­kraft – inte bara i svenskan. En israel kan till exempel vara proaravi, ’proarab’. En finländsk fysiker kanske ägnar sig åt antiaine, ’antimateria’.

Men T-tröjan vände sig alltså mot att blanda rötter från olika språk. Varför detta skulle vara fel framgår inte. En enkel titt på ordförrådet i flera av världens språk ger dessutom vid handen att få verkar dela den åsikten. Antalet hybridord som blandar orddelar från olika språkfamiljer är över­väldigande.  

I västvärlden är hybridorden mellan de två kulturspråken grekiska och latin vanligast. I ordet neonatal, ’som avser nyfödda’, känner man igen grekiskans neo-, ’ny-’, och det latinska natus, ’född’. Ordet tele­vision är bildat av grekiskans tele-, ’fjärr-’, och latinets visio, som betyder ’synupp­levelse utan motsvarighet i verkligheten’. Ett tredje exempel är automobil, som innehåller grekiskans auto-, ’själv-’, och latinets mobilis, ’rörlig’.

Att just latinet och grekiskan så ofta möts i detta språkens partnerskap är inte så märkligt. Under århundraden hade grekisk- och latin­talande områden ett intensivt kulturutbyte. Den italienska staden Neapels ursprungliga namn är till exempel Neapolis, ’den nya staden’, på grekiska.

Människans lek med språket leder även till kopplingar mellan språk och kulturer som vid första anblicken verkar ha lite med varandra att göra.

År 2005 kom ett nytt ord in i svenskan: burkini, en heltäckande baddräkt för muslimska kvinnor. Ordet kombinerar det arabiska burqu, ’burka’, och det franska bikini, som i sin tur är namnet på en atoll i Stilla havet. I engelskan tillkom, efter en särdeles svårartad snöstorm häromåret, ordet snowmagge­don, efter det engelska ordet för ’snö’ och det hebreiska Harmagedon, som enligt Uppenbarelseboken i Bibeln är den plats där den stora slutstriden ska stå en gång.

Engelska och svenska är just nu den mest livaktiga kombinationen i hybridord i svenskan. På Språkrådets webbplats, www.språkrådet.se, finner man konstruktioner som chillkröka, ’dricka alkohol på ett lugnt och stillsamt sätt’, av engelskans chill, slang för ’koppla av’, och svenskans slangord kröka, ’dricka sprit’. Där finns också ficktwittra, det vill säga att råka skriva ett meddelande på mikrobloggen Twitter medan tele­fonen ligger i fickan. Twittra är ett lån från engelskan, bildat av verbet twitter, ’kvittra’.

Hybridorden visar på språkets dynamik. De kan dock sätta käppar i hjulet för kommunikationen. Läkare är en yrkeskategori som har många hybridord i sin verbala verktygslåda. Många hybrida läkartermer har också, mer eller mindre, tagit sig in i allmänspråket, som ovan nämnda neonatal eller tonsill­ektomi, från latinets tonsillae – ’tonsill’ – och grekiskans ektemnein – ’att skära ut’. Men kunskap i grekiska och latin ska trots allt inte behövas för att gå till doktorn, så många gånger anstränger sig läkare för att undvika såväl hybridorden som rena grekiskan och latinet.

Polyamori är inte nytt under solen. Det är tvärtom en lyckad kombination av orddelar hämtade från skilda språk. Och varför nöja sig med bara ett språk, när man kan ha många? I alla fall så länge alla parter är med på det.