Grammatiken hjälper oss att förstå finanskrisen
första delen av den här krönikan handlar om grammatik. Den andra delen handlar om den ekonomiska krisen. Det hänger ihop. Min fråga är nämligen: Hur kan grammatikanalys hjälpa oss att förstå krisen?
Alla grammatiska teorier tar upp både form och betydelse hos ord och meningar. Men tyngdpunkten kan läggas olika. Både i svensk och i internationell forskning dominerar de synsätt som ger försteg åt formen.
I tidiga skolår lär man sig dock ofta grammatik som betydelse, eftersom det är lättare att fatta. "Subjektet är den som gör något i satsen", får man sig itutat på mellanstadiet. Det är en betydelsebaserad definition. Och den passar bra för satser som Lisa bakade, men mindre bra för Större förändringar bör få god tid på sig eller Det är klokt med en reservplan.
I Svenska Akademiens grammatik - som ändå är relativt betydelseorienterad - definieras därför subjektet formellt: "nominalt satsled som tillsammans med finit verbfras bildar en finit sats". Det är en vattentät men svårbegriplig definition, och den säger föga om betydelse. Ett nominalt satsled är ofta ett pronomen eller ett substantiv, som Lisa, större förändringar och det i exemplen ovan. En finit verbfras rymmer ett verb som är tidsböjt, som bakade, bör och är ovan.
Numera verkar åtskilliga språkvetare vilja se mer betydelse i grammatiken, utan att för den skull hamna i mellanstadieförenklingar. I våras utkom Danmarks motsvarighet till Svenska Akademiens grammatik: Grammatik over det danske sprog, i tre band på 1 840 sidor. Författarna är stolta över sin teori, som innefattar en betydelseinriktad grammatik: "Dette er nyt i den danske grammatiske tradition." I deras grammatik finns därför inte bara subjekt utan också så kallade konsubjekt, som Lisa i Per diskuterar med Lisa - även Lisa diskuterar och står därmed för samma betydelserelation som Per. Och med en reservplan i meningen Det är klokt med en reservplan kallas motsubjekt; det är liksom subjektskandidat nummer två.
I Sverige har en annan betydelsebaserad grammatikmodell fått stort genomslag. Den brittisk-australiske lingvisten Michael Hallidays så kallade systemfunktionella grammatik är högsta mode i textanalyskurser och lärarutbildningar. Den kombinerar betydelse- och textperspektiv. För Halliday är subjektets viktigaste funktion att vara den punkt, den företeelse, som informationsutbytet kretsar kring - i en större eller mindre del av texten.
Hallidays grammatik kan alltså fungera bra för analys i grammatiska termer av textinnehåll. En alldeles ny bok med sakprosaanalyser efter Hallidays modell heter typiskt nog Funktionell grammatik.
vilken grammatikmodell är bäst? Därom strider språkvetare. Jag fegar ur, och säger att det kan bero på den fråga man vill besvara. Vill du jämföra olika språk för att finna grammatiska strukturer som utmärker ett av dem - eller tvärtom strukturer som är gemensamma för alla mänskliga språk? Då fungerar kanske forminriktad grammatik bäst.
Vill du använda grammatiken för att komma åt vad som sägs i ett samtal eller står i en text? Då kan betydelseinriktningen vara bättre.
Därmed är jag framme vid 2011 års ekonomiska kris. Genom vilka grammatiska strukturer uppfattar vi den?
I tidningsartiklar om krisen, särskilt mer analytiska, möter vi ofta två slags subjekt. Den ena gruppen betecknar stater, stora företag och branscher: Grekland, Ericsson, oljan. Den andra gruppen är abstrakta beteckningar för ekonomiska processer, som skuldkrisen och råvarumarknaden.
I satslösning enligt Halliday är subjektet alltid deltagare i en process - vare sig subjektet är en levande varelse eller inte. Processen kan vara rent relationell som i Grekland är ett euroland. Den kan rymma en materiell förändring som i Swedbank har återhämtat sig. En deltagare kan också vara aktör i en materiell förändring genom att påverka en annan deltagare: En kombinerad it- och telekomfrossa tog udden av kursuppgångarna.
I krisrapporteringen är subjekten i den första gruppen - stater, storföretag och branscher - oftast deltagare i relationer och materiella processer: Ericsson var på plussidan; Guldsmycken är landets femte största exportvara. Den andra gruppens subjekt är ofta aktör: Nuvarande skuldkris gröper ur börsjättarnas marknadsvärden; Finanskrisen drabbade hela börsen; Råvarumarknaden i Chicago har redan börjat dra i nödbromsen.
Så är bilden av krisen, granskad med grammatiken som redskap. Men tänk om verkligheten är tvärtom? Stater, storföretag och branscher är aktörerna som påverkar deltagaren i de ekonomiska processerna. Dags för funktionell textanalys på handelshögskolorna?
