Bild: 
Gettty Images

Coola ner! Engelska är okej

De många engelska lånorden är inget hot, enligt Språkrådet. Farligt blir det först om man slutar använda svenska.

Pudding, nylon, import, skateboard, skajpa, urban exploration, facerape.  Sedan lång tid tillbaka, åtminstone sedan 1200-talet, har engelska lånord funnit sin väg in i svenskan. Efter andra världskrigets slut har strömmen blivit stridare, och i dag är engelskan vår klart största långivare.

På Språkrådet, en del av myndigheten Institutet för språk och folkminnen, tar man varje dag emot frågor om hur dessa lånord bör hanteras  i svenskan. Ska man direkt­översätta orden, hitta på egna, svenska ord eller använda de inlånade orden rakt av? Och vad händer då om man vill böja dem på svenska?

Här är språkrådets uppgift att ge rekommendationer, som frågeställaren sedan kan välja att följa. En av dem som arbetar med den sortens rådgivning är Linus Salö, språkvårdare i svenska. Det är en svår balansgång: antingen riskerar han att uppfattas som slapp språkliberal eller som stockkonservativ bakåtsträvare. Han poängterar att det förstås är helt omöjligt att ge samma råd för alla lånord.

- I princip kan man välja mellan att anamma ett ord och att undvika det. Om man väljer att använda ordet, så måste det oftast ändå anpassas till det svenska språksystemet. Målet är att orden ska fungera väl i svenskan, oavsett om det gäller stavning, böjning eller uttal.

Det finns en mängd anledningar till att vi vill låna ord från andra språk. Grundläggande är dock att vi plötsligt får behov av tala om något nytt - en pryl eller någon annan före­teelse som har dykt upp i vår omvärld. Vi behöver nya ord för nya begrepp, helt enkelt.

Och eftersom rätt mycket av det som är nytt i Sverige i dag kommer från den engelskspråkiga världen, ligger det nära till hands att låna in de "färdiga" engelska orden. Däremot kan det verka onödigt att låna in ord för sådant som funnits en längre tid och som svenskan redan har ett inhemskt ord för.

- Exempelvis behövs inte slash eftersom vi redan har snedstreck, säger Linus Salö. Men det är vanligt att man tycker att det befintliga svenska ordet inte riktigt täcker in det man vill ge uttryck för.

Ett exempel är trainee, som av somliga anses betyda något annat än de ersättningsförslag som Språkrådet ger, som aspirant, elev, lärling och praktikant. Linus Salö tycker att det går att ifrågasätta om det verkligen är så, men han tycker att det är viktigt att respektera andra språkbrukares åsikt om saken. Och även Linus Salö erkänner att det faktiskt finns sådant som inte riktigt går att översätta till svenska.

- Men då kan det vara bra att försöka "frigöra sig" från det engelska ordet, och i stället välja det svenska uttryck som bäst motsvarar vad man vill säga. Inte minst är det ett bra sätt att klargöra för sig själv och för andra vad man egentligen menar med ett engelskt ord. Vad betyder det egentligen att riksdagen har en hearing, till exempel? Vad gör man då?

Enligt Linus Salö är det inte alls konstigt att ord och deras betydelser skiljer sig åt mellan språken.

- Om man vänder på det kan man konstatera att det finns en massa ord i svenskan som inte har någon självklar motsvarighet i engelskan. Det vet den som har försökt översätta docent, programstudent - eller varför inte språkvård - till engelska. Det är helt naturligt att uttryckssätten i två språk inte överensstämmer helt till form och innehåll.

Då kanske alternativet ändå blir att låna in det främmande ordet, men att anpassa det något till mottagarspråket.

- Ombudsman används till exempel i engelskan. Det gör även smörgåsbord, men det har fått anpassa sig till engelsk stavning och heter smorgasbord.

Ord är, liksom människor, väldigt anpassningsbara. Det gör att de flesta lånord slutligen finner sig till rätta i sitt nya språk - även de engelska. Linus Salö ger exempel på engelska lånord som relativt enkelt låter sig ordnas in i det svenska systemet.

- Ordet server behöver till exempel bara få ett genus - en server - och vid behov kunna böjas - servern, servrar och så vidare. Sådant brukar inte vålla några större problem. Ibland följer förstås pluraländelsen med från det långivande språket, men engelskans plural-s brukar Språkrådet i regel inte rekommendera, eftersom det ofta leder till problem när orden ska böjas i bestämd form.

Språkrådets riktlinje är alltså att orden i möjligaste mån ska följa traditionellt svenska böjningsmönster. Det bör heta flera servrar, precis som man säger flera åkrar. Fast vissa lånord behöver anpassas på andra vis, i fråga om stavning till exempel.

- Grooming kan göras om till gromning, vilket ger verbet groma. Och eftersom man i svenskan dubbeltecknar  konsonanter efter kort vokal blir gym i bestämd form gymmet medan verbet blir gymma, säger Linus Salö.

Ett ord kan behöva några decennier i svenskan innan det smälter in. Vi lånar in snooza för 'dåsa', men snävar in betydelsen till 'somna om efter att ha ändrat en inställning på väckarklockan'. Det tycker Linus Salö är ett bra exempel på hur engelskan kan berika svenskan med ett kort och funktionellt verb som uttrycker rätt mycket. Med tiden försvenskas kanske stavningen till snosa. Han betonar dock att det inte är språkvården som bestämmer vilken variant som ska etableras. Det gör språkbrukarna.

Om ett främmande ord av någon anledning är svårt att anpassa till svenska återstår att försöka översätta det till svenska eller hitta på ett helt nytt ord. Nybildning kan vara befogat när ordet är svårt att böja eller svårligen låter sig översättas.

Språkrådet hjälper gärna till med att fundera ut översättningar eller nybildningar, så gott det går.

- Det är viktigt att inte behandla alla ord lika, säger Linus Salö. Språkrådet lägger mest krut på de ord som är en del av allmänspråket, som många människor möter och behöver förstå. Då kan det vara angeläget att uppmuntra språkbrukarna till att skapa översättningar, eftersom det normalt gör språket mer lätthanterligt och begripligt.

Han ger exemplet handler - den person som springer bredvid hunden inom hundsporten. Här passar varken översättningen skötare eller böjningen handlare särskilt bra för den funktion ordet ska fylla. Visare kan fungera bättre. Den benämningen finns redan för motsvarande person inom hästsporten vilket ger ordet goda förutsättningar att etablera sig också inom andra sporter.

Ett annat exempel är urban exploration - den inte helt tillåtna företeelse där man utforskar övergivna byggnader eller underjordiska system. Här är det extra svårt, eftersom direktöversättningen stads­utforskning enligt Linus Salö ger lite "ocoola" vibbar.

- Sådant ska man inte underskatta när man vill lansera ett ersättningsord. En viktig del av framgången är att de som använder ordet tar det till sig.

Därför tror Linus Salö att urban utforskning har bättre chanser att slå rot i svenskan, eftersom han tycker att det ligger något närmare förlagan och dess associationer.

Generellt har vi inte någon anledning att tro att lånorden hotar svenskan, i alla fall inte de lånord som elegant smälter in i det svenska språksystemet. Om vi får in många lånord som krockar med systemet, antingen i stavning eller i böjning, blir det lite mer problematiskt, tror Linus Salö. Till exempel kan förhållandet mellan tecken och uttal rubbas.

Fler "krockande" lånord kan också föra med sig att vi systematiskt inför engelska böjningar i svenskan, som plural-s, eller att vi lånar in engelska drag på skrivregel­nivå, till exempel genitiv­apostrof.

- Sådana lån får systemet att svaja, och gör folk mer osäkra på vilka regler som gäller.

Men Linus Salö förfasar sig inte över de engelska lånorden. Tvärtom tycker han att de berikar språket, och ger oss ytterligare uttrycksmöjligheter.

- Svenskan tappar inte automatiskt ett ord bara för att vi har tillgång till ytterligare sätt att säga samma sak. Mer allvarlig är då en annan form av språkpåverkan som följer i internationaliseringens kölvatten - den som leder till att svenskan slutar användas inom vissa områden.

Här nämner han forskningsområdet, där nästan nio av tio avhandlingar skrivs på engelska i Sverige. Också inom den högre utbildningen har språkbytet till engelskan nått långt: 65 procent av alla program på avancerad nivå i Sverige ges på engelska.

- Vi vet inte med säkerhet vad det kan innebära, men det kan medföra oönskade effekter, till exempel på sådant som rör inlärningen. Dessutom behöver svenskan - precis som alla andra språk - användas för att utvecklas, och utvecklas för att överleva.

Enligt Språkrådet bör språk­situationen alltså tas på allvar, men faran är inte att man använder engelska, utan att man inte använder svenska.

Publicerad i nummer: 
Februari 2011