Var listig – gör en punktlista!

Vill du framhäva något i en text? Skriv det i en punktlista! Listan kommer att fånga läsarens uppmärksamhet, eftersom dess form avviker från textflödet. Budskapet blir extra tydligt om listan dessutom samspelar med en rubrik. Om rubriken är Vad är farligt avfall? så är det ju ypperligt att punkta upp exempel på just farligt avfall. (Mindre lämpligt vore så klart att lista undantagen.) En punktlista kan bland annat vara ett alternativ om en mening blir väldigt lång för att du räknar upp någonting. Det kan till exempel vara villkoren för ett erbjudande eller vad läsaren ska komma ihåg att packa inför fjällresan.

Meningar med uppåt 30 ord eller mer tenderar att vara svårlästa; i en punktlista kan du i stället dela upp informationen i lagom doser.

Ibland är det inte bara en mening som blir för lång och ordrik, utan ett helt stycke. Det kan du märka om du börjar känna dig tjatig – du kanske letar efter synonymer till det ingår också och försöker variera bindeorden: även, dessutom, vidare, därutöver. Känner du igen dig? I det läget kan det vara smidigt att göra om den löpande texten till en punktlista. Då kan du stryka mycket av det bindande fluffet, så att innehållet blir mer koncist.

Även en punktlista kan bli för lång. Det är inte lätt att ange exakt vad som är för långt, men du kan börja ifrågasätta när listan har över sju led. Fråga dig varför den blir lång. Är det relevant att ha med alla led? Ibland kan du gruppera innehållet i kategorier inom listan, för att skapa överblick för läsaren. Ibland är lösningen att dela upp innehållet i två listor.

Punktlistor brukar vara särskilt bra när du beskriver en process eller ger en instruktion. Att du gör det kan du märka när du använder ord som först, sedan, därefter, slutligen. En annan ledtråd är om du inleder texten med Gör så här eller Så här går det till. Då skriver du troligen om något som sker eller ska ske i en viss ordning. Testa att använda numrerad lista nästa gång!

Skrivreglerna för en punktlista skiftar beroende på hur den är uppbyggd. Om varje led i listan en fullständig mening, är reglerna så här:

• Inled varje led med stor bokstav.
• Avsluta varje led med punkt.

Om leden däremot är en direkt fortsättning på inledningsmeningen över listan ska du

• inleda varje led med liten bokstav
• låta bli kommatecken och punkt i slutet av varje enskilt led
• avsluta hela listan med punkt.

Kolon efter inledningsmeningen används som i en löpande text. Det är den principen jag följer i de två exemplen jag just gav. Alltså: kolon i det första, inget kolon i det andra.

I alla punktlistor är rekommendationen att leden ska ha samma språkliga form. Det innebär att du inleder varje led med ord ur samma ordklass och i samma böjning, till exempel ett verb i uppmaningsform (inled, avsluta) eller i infinitiv (inleda, låta bli, avsluta).

I vissa juridiska texter är det tradition att skriva ut och, samt eller eller i slutet av det näst sista ledet. Det kan du till exempel se i en lista med villkor. Syftet är att förtydliga att antingen samtliga eller bara ett av villkoren måste vara uppfyllda. Men för läsaren är det tydligare att få veta detta tidigare. Skriv det därför hellre i inledningsmeningen, till exempel För att försäkringen ska gälla måste du uppfylla alla dessa kriterier. Och så sätter du ut ett kolon.

Alltså: Punktlistor är bra på så många sätt. Och framför allt kan de tvinga dig som skribent att tänka till. Vad är viktigt att få fram? Vad är det som hör ihop? Till vilken del av en uppräkning hör en viss beskrivning? Det här är nog det viktigaste skälet till att de förtydligar innehållet för läsaren. Du tar helt enkelt på dig jobbet att reda ut det som kan vara lättare att slarva med i en löpande text.