Att skriva ATT i onödan

Det lilla ordet att syns allt oftare i nya sammanhang. Detta är också en utveckling som flera läsare har noterat: ”Varifrån kommer denna invasion av onödiga att? Eftersom att hör man numera överallt, och jag har en vän som alltid säger varpå att. Det lilla attet är ju fullständigt överflödigt i båda uttrycken!”

Just eftersom är en subjunktion, bisatsinledare, som numera ofta får sällskap av att. Detta är inte en förändring som språkvården gillar. I 2009 års upplaga av Svensk ordbok finns en tydlig avrådan: ”Eftersom bör inte följas av att. Det är alltså inte bra att skriva *han kom inte eftersom att han var sjuk.” Språkrådet anser i en rekommendation att eftersom att kan passa ”i tal och i vardagligt skriftspråk” medan enbart eftersom är gångbart i formella sammanhang: ”I normal sakprosa, som i dagstidningar, skriver man bara eftersom.”

Så ser inte verkligheten ut. Även i pressen är bruket av eftersom att utbrett och stabilt. När jag går igenom dom 200 senaste användningarna av eftersom att i en databas med medietexter konstaterar jag att det lilla ordet att kan strykas i samtliga fall: ”Eftersom att det var tio lag som anmälde sig”, ”Sandvikens kommun har valt att pausa inspektioner av gatubelysning eftersom att lamporna tänds dagtid”, ”Den misstänkte blev dock inte häktad under fredagen eftersom att rätten inte tyckte att bevisningen nådde upp till sannolika skäl” och så vidare. Även i myndighetstexter är eftersom att vanligt.

Rekommendationen från Språkrådet uttrycker alltså snarare en önskan om hur språkbruket borde vara än hur det faktiskt är.

I en uppsats från Stockholms universitet framträder ett mönster. Den visar att det är fler yngre som uppger att dom använder eftersom att och att det är fler äldre som dömer ut bruket med omdömen som ”det låter konstigt”, ”onödigt”, ”det ser fel ut”, ”slarvigt och ovårdat” samt ”det används absolut inte av mig”. Vissa yngre tycker dessutom att eftersom att är att föredra i formella sammanhang. En annan uppsats från Stockholms universitet visar att denna konstruktion vinner mark i olika typer av texter. Eftersom att är dock mer etablerat i bloggar än i medierna.

Subjunktionen eftersom är belagd i svenskan sedan tidigt 1500-tal. Den är bildad till efter och som – men på 1700-talet blev hopskrivning till eftersom det dominerande skrivsättet. Troligen är sammansmältningen till ett ord förklaringen till dagens eftersom att.

I svenskan har subjunktioner ofta en markör som i många fall är att, som i tack vare att, givet att, därför att och på grund av att. I dag verkar allt färre tolka som i eftersom som en sådan markör – och därför smittar bruket av att av sig på eftersom för att understryka att det är en subjunktion. Eftersom att har alltså en viss logik.

Fenomenet kallas analogi. Och det förklarar sannolikt även varianter som fastän att, före att, sedan att, tills att, innan att, medan att, förrän att och varpå att. Gemensamt för dessa är inte bara att ordet att är överflödigt – utan att det inte heller påverkar betydelsen.

En annan subjunktion som numera ofta får ett extra att är fast. Språkrådet anser att fast att kan vara lämpligt som bisatsinledare i ”informella och vardagliga texter”. I formella sammanhang är det bättre att skriva fast(än) eller trots att.

Men vi skapar också subjunktioner med hjälp av att. Plus att har förekommit i pressen åtminstone sedan tidigt 1980-tal men har säkerligen funnits längre än så i talspråket. På senare år har användningen av denna konstruktion ökat markant och plus att verkar närmast ha blivit något av modeord. Språkrådet avråder alltjämt från plus att i formella sammanhang men inte i ledig stil: ”I informella och vardagliga texter går det bra att skriva plus att som inledning till en sats som är ett slags extra tillägg.”

Det är just så – som ett komplement till något som redan sagts – som vi oftast möter denna konstruktion. Trots att plus att i forskningen beskrivs som ganska färskt har den förekommit sporadiskt under lång tid. ”Vill Ni ej vara min förläggare, så få vi väl göra som Abraham och Loth plus att jag rengör mitt konto”, skrev August Strindberg till Albert Bonnier i ett brev 1884.

I plus att går det inte att stryka att. Än så länge är det en konstruktion som kan uppfattas som ledig – men det finns inga hinder för att använda den. Eftersom att, varpå att och fast att kan knappast missförstås även om det går utmärkt att stryka att. Ur begriplighetssynpunkt finns det alltså inga skäl att undvika dessa former. Men ett överflödigt att kan både skapa irritation och dömas ut som felaktigt – och eftersom att kan sticka ut kan det också vara klokt att avstå från eftersom att.

Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.