Tre alternativ för böjning av hög
Hur komparerar man ordet hög (i betydelsen påverkad av narkotika)? Spontant vill jag säga hög, högre, högast. Jag och mina kollegor är överens om att det instinktivt låter bäst, men också att det måste vara fel.
Niklas
Eftersom man sällan komparerar ordet hög i den betydelsen uppfattas inte det traditionella mönstret hög – högre – högst som självklart, vilket er språkkänsla antyder. Särskilt är det formen högst som uppfattas som märklig, rimligen på grund av uttalet /hökst/som inte ger en lika tydlig uttalsmässig koppling till hög och därför för tankarna till den traditionella betydelsen ’med störst höjd’ snarare än ’mest påverkad av narkotika’.
Eftersom det här bruket är oetablerat finns det en del frihet att prova sig fram. Det finns i princip tre alternativ:
1. Att försöka påverka språkkänslan genom att använda den traditionella böjningen hög – högre – högst och därmed etablera den även i betydelsen ’narkotikapåverkad’.
2. Att använda en blandböjning hög – högre – högast eller en helt regelbunden böjning hög – högare – högast för att bevara uttalet /hö:g/ i linje med språkkänslan, vilket också markerar att det rör sig om en annan betydelse.
3. Att använda mönstret hög – mer hög – mest hög för att på så vis undvika problemet med böjningsformer helt.
Den här typen av situation är ganska vanlig när ord med oregelbunden böjning börjar användas för nya koncept. Man kan jämföra med ordet (dator)mus, där det länge rådde vacklan om det skulle heta (dator)möss eller (dator)musar i plural.
Adam Horn, Språkrådet
