Jag har en fråga angående böjningen av lat. Om man ska använda ordet i följande mening: ”Det känns lite x av dom.” Ska det vara latt där? Eller lat? Eller något helt annat?
Jag korrekturläser en text där en kvinna plötsligt får mens. Hon väljer att, i stället för att nämna ordet mens, hellre tala om företeelsen som M. I texten nämns också M-ordet som ett förmildrande uttryck för ’mens’. Nu undrar jag, ska det skrivas M-ordet eller m-ordet? Med versal eller gemen?
På min arbetsplats förekommer diverse benämningar på detta att man i vissa system kan få en avisering skickad till en person genom att skriva ett @-tecken före personens namn. Till exempel @anders. De vanligast förekommande uttrycken är at:a, pinga och tagga, men vad rekommenderar ni?
”Varje människa får göra så gott hon kan.” Är det fortfarande en regel att ordet människa måste åtföljas av hon eller hennes? Hur stark är denna regel i vår tid? Kan man säga att han eller hans efter människa är fel?
Vi hade nyligen ett matematikprov där en fråga löd: ”I en låda ligger fem vita och åtta svarta strumpor. Det är mörkt, så du kan inte se. Hur många strumpor måste du plocka upp för att säkert få två strumppar av vardera färgen?”
Hur många strumpor innebär två strumppar av vardera färgen? Är det två par av vardera färgen (det vill säga två svarta par och två vita par, totalt åtta strumpor)? Eller innebär det att man ska ha två par strumpor, ett av vardera färgen (det vill säga ett vitt par och ett svart par, totalt fyra strumpor)?
Vid klimattoppmötet i Glasgow 2021, beslutade man att phase down (’fasa ner’) användningen av fossila bränslen i stället för att phase out (’fasa ut’). Vad är skillnaden?
Ska man i till exempel avtal förtydliga antalet som står i bokstäver med en siffra inom parentes: ”Det är två (2) stycken …”? Jag kan förstå om man har skrivit en och vill förtydliga att det är antalet och inte busken man menar. Men att skriva två (2) verkar ju vara helt onödigt. Om någon inte förstår vad två är ska man nog inte ingå ett avtal med den parten.
Jag och min dotter är inte överens om hur ordet sliten används om människor. Jag ser för mig en sliten statarhustru, men jag har svårt att förstå vad som menas med sliten i dagens samhälle. Utarbetad, utmattad, överansträngd, stressad, tilltufsad, trött? Hur ser användningen ut?