Inga fasta regler för namnstavning
Hur länge har vi haft regler om hur namn stavas? I dödböckerna från Lönneberga församling på 1820-talet skrivs många som heter Jan, Jansson eller Jansdotter som Jaen, Jaensson, Jaensdotter eller Jaën, Jaënsson eller Jaënsdotter. Jag tror att detta var något som prästen hittat på. Jag har i andra sammanhang sett olika stavningar av namn på en och samma individ, till exempel Christina, Kristina eller X-stina. Varför var det så här? Fanns det inga regler?
Märit
Det finns inga fastlagda regler för hur personnamn stavas i Sverige i dag. Precis som du har noterat i det historiska materialet var variationen även förr i tiden stor, också vad gäller hur en och samma person stavade sitt namn och fick det stavat av andra. Som du är inne på hade prästen ofta ett stort inflytande över hur namn stavades i exempelvis kyrkböckerna. En skrivning av Jan som Jaen är känd från flera ställen. Det fanns nämligen inte heller förr i tiden några regler för hur personnamn skulle stavas. En och samma individ kunde stava sitt namn på olika sätt och man verkade inte tycka att det spelade så stor roll. Detta beror säkert på att svenskans stavning inte normerades förrän vid 1800-talets slut.
Daniel Solling, Institutet för språk och folkminnen
