Väska

På sistone har en svensk  skriftställare, Lasse Berg, lagt fram en tes om att mänsklighetens viktigaste uppfinning är - väskan. Själva ordet väska har därtill en märklig historia.

Som så mycket annat i vårt ordförråd härstammar det från det tyska språkområdet. Under sen medeltid lånade svenskan, liksom systerspråken, in weske.

Det är ett tyskt lån från något slaviskt språk. Antingen kan det vara hämtat från polskans wacek (som uttalas "vattsäck" med genitivformen wacka, som uttalas "vattska"). Wacek betyder 'väska', 'penis' eller 'penningpung av läder som stängs med ett snöre'. Men weske kan också ha kommit från tjeckiskans vá?ek, 'påse, pung'.

Både wacek och vá?ek kommer dock i sin tur från det tyska watsak eller Watsack. Weske är därför ett så kallat återlån i tyskan. Hänger ni med?

det tyska grundordet består av wat, 'kläder', och sa(c)k, 'säck', och har alltså betydelsen 'säck till kläder'. Det fick på 1500- eller 1600-talet en annan efterföljare i svenskan: det nu föråldrade våtsäck, om en djup säckliknande väska, ränsel eller kappsäck. Egentligen borde det ha stavats vådsäck eller vadsäck, eftersom just orden våd, 'tygstycke, klädnad', och vad, 'tyg' (i sammansättningen vadmal), svarar mot det tyska wat.  I norskan har man en riktigare stavning av det ännu brukliga vadsekk.

Till sist ett föråldrat eller utdött väskord: fällsäck, 'ränsel, kappsäck'. Det är troligen en ombildning av tyska Felleisen med samma betydelse, som är hämtat från franska valise, '[res]väska'.