Vänster

Sedan urminnes tider har läges­angivelsen vänster i olika språk också betecknat något oskickligt, ogynnsamt eller olagligt, och de vänsterhänta har betraktats som onormala. De nordiska språkens­ vänster, venstre, vinstri går tillbaka på ett urgammalt germanskt ord, som troligen är en komparativbildning och nära släkt med substantivet vin, ’vän’. Vänstersidan skulle då vara den gynnsammare, bättre sidan; man har liksom velat besvärja den genom att ge den ett vackert namn. Förskönande vänsterord är också kända från grekiskan.

Under medeltiden byttes däremot  i tyskan det fornspråkliga ordet ut mot link, som ursprungligen betydde ’lam’. Engelskans left har grundbetydelsen ’svag’, och i franskan ersattes det gamla ordet för vänster med gauche, som också betyder ’sned; klumpig’.

Vänster står inte högt i kurs: att göra något med vänster hand är att snabbt avverka något. Vänsterprassel är en sexuell förbindelse vid sidan av. Förr talades det om barn till vänster (det vill säga av ”oäkta” börd) och om äktenskap till vänster när en furste tog en icke jämbördig kvinna till bihustru.

Men vänster kan ha eller har haft  betydelser som ’framstegsvänlig, liberal, radi­kal’. Det beror på att tredje ståndet och franska revolutionens tillskyndare satt på talmannens vänstra sida i nationalförsamlingens plenisal. De konservativa och rojalisterna lade beslag på hedersplatserna – till höger.