Ulf i Skålhamra övergav asagudarna
Täby och Vallentuna norr om Stockholm är världens runstenstätaste område. Där finns flera runinskrifter som kan knytas till två vikingatida stormän, båda med namnet Ulf. I Skålhamra i nuvarande Täby kommun bodde den ene.
Ulfkel och Gye och Une de lät
resa denna sten efter Ulf, sin
gode far. Han bodde i
Skålhamra. Gud och Guds
moder hjälpe hans ande och
själ, förläne honom ljus och
paradis.
Den runsten som bär denna text står rest på västra sidan av Vallentunasjön. Där låg – och ligger – gården Skålhamra.
Den kristna bön som avslutar texten på runstenen är ovanligt ordrik. Den visar tydligt att det svenska språket berikades med lånord för nya begrepp i samband med den kristna missionens landvinningar. Ett sådant exempel är paradis. Ordet förekommer i Nya testamentet och är ett från iranska språk till grekiskan inlånat ord som betyder ’fruktträdgård, park’. Via fornsaxiskans paradise har det vunnit insteg i de nordiska språken. Även de båda orden ande och själ har påverkats av kristendomens inflytande och fått förändrade betydelser. Den tidigare betydelsen av ande är ’andetag’. Ande som synonym till själ införlivades inte i det gamla vardagsspråket utan förekom endast i böner, som den i runtexten, och andra kyrkliga sammanhang. Ordet själ är ett sydgermanskt ord som lånats in i nordiskan som beteckning för kristna föreställningar om just själen. Sammanställningen ljus och paradis har också med all sannolikhet ingått i de kristna missionärernas förkunnelser om det eviga ljuset i den bästa av världar.
Av den långa böneformeln på den här runstenen kan man utan tvivel dra slutsatsen att Ulf i Skålhamra och hans familj lämnat asagudarna och anammat den nya religionen.
Ett stycke närmare strandkanten står ytterligare en runsten rest till minne av Ulf.
Ulf i Borresta högg efter Ulf i Skålhamra, sin gode frände. Ulvkel lät hugga.
Ulvkel har alltså bett sin morbror Ulf att utföra en ristning till minne av sin frände Ulf. Det ord som översätts med ’frände’ är det runsvenska magr, som betyder ’ingift manlig släkting’, alltså ’måg’ eller ’svåger’. Vi vet genom inskrifterna på några runstenar i den närbelägna Markims socken, där Borresta ligger, att denne Ulf var bror till Skålhamra-Ulfs hustru, som hette Gyrid. Mera om henne följer i kommande nummer av Språktidningen.
