Två sätt att tolka tecken

Svenskar som lär sig japanska försöker läsa tecken genom att dela upp dem i uttalbara delar. Japaner försöker i stället läsa tecken genom att pröva olika uttal eller genom att analysera sammanhanget. Fusae Ivarsson har studerat hur svenskar och japaner lär sig att skriva kanji, det japanska skriftspråk som har lånat tecken från kinesiskan. Hon har jämfört dels svenska universitetsstudenter på nybörjarnivå med japanska elever i årskurs två (där bägge grupperna behärskar ungefär 240 tecken), dels studenter på avancerad nivå med elever i årskurs fem (där bägge grupperna behärskar ungefär 800 tecken). Slutsatsen är att svenska studenter och japanska elever hanterar och minns kanji på olika sätt.

I kanji kan ett tecken i regel uttalas på flera sätt, bland annat därför att samma tecken har lånats in från olika kinesiska dialekter under olika perioder.

När japaner stöter på ett okänt tecken kan de gissa sig till uttalet baserat på sammanhanget. Svenskar försöker i stället ofta dela upp tecknet, med förhoppningen att hitta en del som de kan uttala.

Fusae Ivarsson anser inte att svenskar måste lära sig att förstå tecken på samma sätt som japaner gör. I stället tror hon att inlärningen skulle bli effektivare om svenskar blir medvetna om de olika metoderna.