Romaner på engelska blir allt okänsligare

Författarna använder allt färre markörer för känslor i sina romaner. Det visar en genomgång av den engelskspråkiga 1900-talslitteraturen, i alla fall de cirka fyra procent som ingår i Googles Ngram-databas som skannat drygt fem miljoner boktitlar på olika språk. Genom analysverktyget Wordnet Affect har forskarna spårat grundkänslorna ilska, äckel, rädsla, sorg, glädje och förvåning i texterna. Även om den övergripande trenden var att de skönlitterära böcker som gavs ut i slutet av 1900-talet innehöll färre känsloord än de som kom vid seklets början, så fanns ett tydligt trendbrott. Från 1960-talet och framåt ökade de amerikanska författarna sitt innehåll av känslor, jämfört med sina brittiska kolleger. En annan detalj som fick forskarna att haja till var att medan andra världskriget ledde till en tydlig ökning av negativa känsloord under åren 1939–45 så ackompanjerades första världskriget 1914–18 av en tydlig uppåtkurva i skönlitteraturens känsloläge. Århundradets gladaste litteratur producerades också under ”det glada 20-talet”.

Bakom studien, som har publicerats i PLOS One, finns forskare knutna till bland annat Centrum för evolutionär kulturforskning vid Stockholms universitet.