Rätt brygd för kriskommun

Text: Johan Joelsson

Välkommen till Koppar­berg!” Skylten talar sitt tydliga språk. Vi är framme i den chark- och vatten­dragsomsjungna bruksorten. Men det är något märkligt med skylten. Ordet Kopparberg är skrivet med samma typsnitt och färgnyans som det lokala bryggeriet använder i sin logotyp. Är det reklam? Kommunal välkomstinfo? Eller både och?

Ljusnarsbergs kommun, med centralorten Kopparberg, tillhör Örebro län och ligger inkilad på gränsen mot Dalarna i den västmanländska delen av Bergslagen. Sedan de två stora gruvorna bommades igen har invånarantalet sjunkit drastiskt. Arbetslösheten är hög, ohälsotalen likaså. Det är ingen slump att Ljusnarsberg 2011 kraschlandade på den förtretliga jumboplatsen  i tidskriften Fokus årliga kommunrankning. 
 
Som ett led i arbetet med att stärka kommunens varumärke och tydliggöra dess geografiska placering, vill en rad politiker helt sonika byta kommunens namn, från Ljusnarsberg till Kopparberg. Det socialdemokratiska kommunalrådet Ewa-Leena Johansson går i spetsen för namnbytet.
 
– Ljusnarsberg har inget riktigt fäste i omvärlden, säger hon.
 
Ljusnarsbergs kommun är en av ett cirka trettio kommuner i Sverige som heter något annat än centralorten. För Ljusnarsbergs del skapar det, enligt Ewa-Leena Johansson, geografisk förvirring för besökare, och försvårar för lokala företag att nå ut. Annat är det med namnet Kopparberg.
 
– Det far runt lastbilar  i New York som det står  Kopparberg på. Det är gratis marknadsföring som vi skulle kunna utnyttja, säger Ewa-Leena Johansson.
 
På kommunens uppdrag gjorde konsultbolaget PWC förra året en utredning av de juridiska, praktiska och ekonomiska förutsättningarna för ett namnbyte. I den femsidiga rapporten går det att läsa att Ljusnarsberg, om planerna skulle bli verklighet, blir den första kommunen i Sverige som gör ”ett rent namnbyte”.
 
– Att få erövra den historiska platsen kan ingen någonsin ta ifrån oss, säger Ewa-Leena Johansson.
 
Kommunen har beslutat att låta invånarna folkomrösta  i frågan i samband med valet 2014, under förutsättning att diskussionen fortfarande är aktuell. 
 
Namnbytesfrågan är inte ny. Ända sedan 1997, då Koppar­bergs län bytte namn till Dalarnas län, har krafter i Ljusnarsberg velat knyta namnet Kopparberg starkare till sig. År 2002 genomfördes en lokal folkomröstning. Då vann nej-sidan med 65 procent av rösterna. Men enligt Ewa- Leena Johansson hinner mycket förändras på tio år.
 
Bortsett från kommunreformerna på 1950- och 70-talen tillhör kommunala namnbyten inte vanligheterna. På senare tid är det bara den forna skinnmetropolen Malung som har fått lov att byta. Regeringen gav Dalakommunen grönt ljus att lägga Sälen till sitt namn 2007. Nu heter kommunen Malung-Sälen. I ett tiotal andra svenska kommuner pågår, på olika nivåer, liknande diskussioner. En som inte gläds åt de här tendenserna är Annette Torensjö, chef för Lantmäteriets ortnamnssektion.
 
– Jag kan förstå lockelsen ur ett marknadsföringsperspektiv. Men ett namnbyte är aldrig en optimal åtgärd, och i det aktuella fallet anser jag att det är olämpligt med tanke på det gamla länsnamnet Kopparberg, säger hon. 
 
Annette Torensjö syftar på Dalarnas län, som fram till 1997 hette Kopparbergs län. Och om Ljusnarsbergs kommun skulle byta namn till Kopparbergs kommun, anser hon att det finns risk att folk felaktigt blandar ihop den västmanländska kommunen med länet Dalarna.
 
Dessutom tror Annette Toren­sjö att om ett namnbyte blir aktuellt så skulle ”dammluckan öppnas”, varpå fler kommuner sannolikt kommer att vilja byta namn.  Även om hon personligen är kritisk, tror Annette Torensjö att Ljusnarsberg har goda chanser att få byta namn till Kopparberg. Detta speciellt efter regeringens beslut att låta Malung lägga Sälen till sitt namn, trots att argumenten var marknadsorienterade. 
 
Annette Torensjö drar paralleller till de arenor som under senare år har poppat upp i svenska städer. Arenor som ofta sponsras av, och uppkallas efter, bygdens stora företag. Hon oroas över att kommuner ska gå en liknande utveckling till mötes, något som i förlängningen kan leda till att ”företag och kommuner sitter i knät på varandra och blir synonyma”. 
 
Sådana symbiotiska kopplingar till näringslivet i allmänhet – och bryggeriet i synnerhet – bekymrar inte Ewa-Leena Johansson. I stället berättar hon att Ljusnarsberg har ”fått låna” bryggeriets typsnitt och färgsättning till välkomstskyltarna vid infartsvägarna. Hon ser heller inga problem med att hennes kommun riskerar att felaktigt förknippas med Dalarna:
 
– Det är ett av Sveriges starkaste turistmål. Det kan inte vara en nackdel att blandas ihop med Dalarna och rida på den vågen, säger Ewa-Leena Johansson.