Ord som cirkulerar

Engelsforstrilogin har en stor skara fans i alla åldrar. Den är skriven av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, och nu ska första delen, Cirkeln, bli film.

Samarbetet mellan Sara och Mats inleddes för sex år sedan, när Sara hade läst Mats romaner. Hon jobbade som manusredaktör för ett produktionsbolag, och ville att även han skulle skriva för film. Men diskussionen övergick ganska snart i en gemensam bokidé.

Trots att de aldrig tidigare hade jobbat ihop, och knappt kände varandra, satte de i gång arbetet med det som skulle komma att bli denna omfångsrika trilogi.

– Vi förstod ganska omgående att vi gick i gång på samma saker, och också vad vi ville med historien, säger Mats Strandberg. Det var nytt för oss båda, fast på olika sätt. Jag hade till exempel inte skrivit vare sig fantasy eller för ungdomar.

Men det hela fungerade ändå, eftersom författarna inte kände någon prestige när det gällde att bevara en viss personlig stil.

– Vi har båda en hantverksmässig inställning till skrivandet, säger Sara Bergmark Elfgren. Vi ville hitta en gemensam röst.

Både Sara och Mats gillade direkt processen att skicka texten fram och tillbaka mellan varandra och ”tvätta” den. De planerade vad som skulle hända fyra kapitel framåt, bytte texter med varandra när de skrivit två kapitel var, redigerade den andras text, bytte sedan texter igen och diskuterade redigeringen.

– Till slut visste vi nästan inte själva vem som skrivit vad, säger Sara Bergmark Elfgren.

Men innan de över huvud taget började skriva tog de tid på sig att lära känna sina huvudpersoner: sex gymnasietjejer som tvingas samarbeta när de får veta att de är häxor, och att världen står inför en apokalyps.

– Vi gjorde faktadokument om dem, skapade musikspellistor åt dem och diskuterade deras bakgrunder, säger Mats. Att bygga psykologiskt trovärdiga karaktärer var viktigt, eftersom detta ibland blir lidande i den här genren, tyvärr.

Genren brukar kallas YA, young adult, ’unga vuxna’, och är böcker som riktar sig till läsare i åldern 15 år och uppåt. Engelsforstrilogin handlar lika mycket om att överleva gymnasiets alla plågor som att förgöra demoner och upptäcka magi. Den är skriven i en blandning av socialrealism och fantasy.

När tjejerna för första gången får veta att de är häxor och utvalda att stoppa en apokalyps, blir kontrasten mellan uråldrig magi och deras tonårsliv påtaglig. Nicolaus, deras ledsagare och tillika skolans vaktmästare, försöker hålla ett mästrande tal om helgade platser, blodröda månar och något som dväljs i skuggorna – men blir konstant avbruten av tjejerna med repliker som ”du är ju den där creepy vaktmästaren” och ”någon kanske ska ringa psyk”.

I varje kapitel får man följa en av huvudpersonernas tankar och känslor inför den historia som utspelar sig omkring dem.

– Att hitta rösterna hos de olika personerna tog lite tid. Det var först efter bok nummer ett som deras sätt att tala kom naturligt. I en redigeringsvända påpekade Sara att mamman till en av tjejerna, Vanessa, är lika gammal som jag, men pratar som en tant, säger Mats.

– Då insåg vi att vi inte kunde utgå från våra respektive föräldrar när vi skrev om just henne – utan kanske mer från oss själva.

Mats och Sara är i likhet med karaktären Vanessas mamma i trettioårsåldern. Medan de andra tjejernas föräldrar, som är äldre, talar mer neutralt och propert, säger Vanessas mamma saker som ”Gud, vad mysigt att det bara är vi tjejer hemma i kväll” till sin dotter och sjunger ogenerat med i poplåtar från 1990-talet.

Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg läser själva mycket, gärna på engelska. De inspireras av författare som Donna Tartt, Stephen King, Curtis Sittenfeld och Philip Pullman. Donna Tartts debutroman, Den hemliga historien, dyker vid flera tillfällen upp i Engelsfors-böckerna. En av karaktärerna, Minoo, har den som favoritbok.

– Vi älskade själva Den hemliga historien när vi var i Minoos ålder, och tänkte att den sa något om hennes personlighet, säger Sara. Personer som gillar den boken är ofta lite intellektuella – eller ser sig själva som intellektuella. De känner sig utanför, drömmer om något exklusivt och hemligt, och har en faiblesse för elitism.

Enligt Mats och Sara är det också en ganska bra beskrivning av hur de båda var under gymnasietiden, något som de har i färskt minne. Innan de började skriva läste de sina egna dagböcker, som research. Därifrån har de hämtat inspiration till tjejernas språk. Minoo förbannar till exempel sig själv när hon sagt att en bok är ”jättebra” i stället för ”fascinerande”, ”fantastisk” eller ”vilket superlativ som helst”.

Linnéa, den mer utagerande tjejen med alternativ klädstil, slentriansvär i var och varannan mening. Den stramare karaktären Ida har inte några problem med att häva ur sig elakheter och benämna de andra tjejerna som ”horan, knarkaren och fettot”. Ida svär dock bara när hon är arg eller rädd, något som varken Mats eller Sara reflekterat över, men som en översättare gjorde dem uppmärksamma på.

Engelsforstrilogin har fått stort genomslag även utomlands och är översatt till 25 språk. Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren har just läst den engelska versionen av trilogins sista del, Nyckeln, och precis skickat in de sista kommentarerna till det brittiska förlaget. De är nöjda med resultatet, som i sin tur kommer att användas som förlaga till bland annat den koreanska och portugisiska översättningen.

Förutom litteratur är film och tv-serier med övernaturliga inslag och välutbyggt persongalleri en stor inspirationskälla. Buffy och vampyrerna, Twin Peaks och filmen Den onda cirkeln är några exempel.

– Vi får ofta höra att böckerna är väldigt filmiska, säger Sara. Men när jag nu har gjort om böckerna till film, kan jag säga att de inte är så filmiska som folk tror. En stor del av historien utspelar sig ju i huvudet på romanfigurerna.

De inre tankegångarna hos huvudpersonerna och deras relation till den egna magin förmedlas på andra sätt i filmen.

Mats beskriver den fiktiva bruksorten Engelsfors, där böckerna utspelar sig, som en blandning mellan Fagersta, där han själv växte upp, och Twin Peaks. En av de få saker läsarna får veta om Engelsfors är att det ligger i Bergslagen. Trots detta används inga dialektala uttryck i böckerna.

– Nej, det blir så lätt ofrivilligt komiskt. Av samma anledning har vi valt bort slang och typiskt ungdomsspråk. Vi fick ge akt på oss själva och redigerade bort en del skämt som vi först tyckte var roliga, men som sedan kändes mer som en vuxens sätt att se på hur tonåringar är och pratar.

Författarna bestämde sig till slut för att försöka hitta en tidlös känsla i karaktärernas sätt att tala.

Uttrycket kill your darlings går att applicera i dubbel bemärkelse på Engelsforstrilogin. Dels drar sig författarna inte för att ta livet av sina huvudpersoner, dels har en hel del material fått stryka på foten under arbetets gång.

– Ja, vi har redigerat varandra, och redigerat bort mycket, säger Mats. Till exempel älskar jag ordvitsar och töntiga anspelningar. Sara hatar dem. Ibland skrev jag in dem i texten bara för att reta henne, och hon tog alltid bort dem.

När något har hänt med en karaktär som heter Kevin, tyckte Mats till exempel att samtalet dagen därpå borde inledas med orden ”Vi måste prata om Kevin” – en mening som anspelar på en bok med samma namn.

– Vi har utvecklat vår metod ganska mycket under resans gång, säger Sara. När vi skrev den sista boken hade vi ett dokument som vi kallade Aladdinasken. Där sparade vi formuleringar och detaljer som vi gillade, men som inte passade in där de var.

– Och vi hade ett annat ”darling-dokument” för längre stycken. Vi kollade i dem när vi redigerade och använde faktiskt en del av det vi sparat.

Mats Strandberg fortsatte att använda metoden med Aladdinasken när han skrev sin nya bok också. Den kommer ut senare i år, och är en skräckroman som utspelar sig på en Finlandsfärja.

Även Sara har påbörjat ett bokprojekt på egen hand, men har inte kommit så långt – filmmanuset har tagit det mesta av hennes tid.

Och nu är väntan snart över, filmen Cirkeln har biopremiär den 18 februari. I avvaktan på denna, har fansen ägnat sig åt att producera det som kallas fanfiction. Det är fansens egna, alternativa, fortsättningar på böckerna.

– Det är kul att folk skriver fanfiction, säger Sara. Vi har absolut inget emot det, men det känns lite konstigt att läsa. Vi läste aldrig något av det när vi skrev böckerna.

Men det beror inte på att de funderar på att skriva någon egen uppföljare till trilogin:

– Nej, det är helt slut på Engelsfors, bedyrar Sara. Men Mats och jag ska jobba ihop igen – även om det kanske dröjer lite.

Karin Skagerberg är frilansjournalist.