Om spädbarnet självt fick skriva

Kära läsare!

Det är nog tur att inte nyfödda medborgare kan läsa och skriva från start. Ty hur skulle det se ut om de små från början kunde beskriva sin omvärld och sina tankar på ett adekvat språk med relevanta metaforer och dagsaktuella uttryck?

Det vore just snyggt!

Jag tror att det skulle se ut så här:

Dyra mamma och pappa!

Jag känner mig verkligen född i går.

Jag kom från ett stort mörker (jag minns plasket) och landade i ljuset. Det upplever jag som en mycket positiv utveckling. Ni ler alltid på ett speciellt sätt när ni tittar på mig.

Nu ska vi komma ihåg att när man är så liten som jag – 3 502 gram – så är ens intressesfär begränsad. Själv sticker jag inte ut utan har som huvudintressen tempererad mjölk och sömn på oregelbundna tider. Tydligen fäster någon vätskeabsorberande material i brallorna på mig regelbundet – säkert i något vällovligt syfte. Blir det där stoffet vått, eller fyllt av fekalier, så sänder jag skriksignaler.

Ibland rullas jag i väg i en sorts farkost. Det är något snille som har kommit på att jag ska ligga vänd från mamma/pappa när vi är ute och går. Det är mindre­ lyckat, för då får jag den bestämda känslan av att mamma/pappa har försvunnit från jordens yta. Hur tänkte konstruk­tören? Hur tänkte ni, mamma och pappa?

Om ni nu tänkte alls.

För det kan väl inte vara så okomplicerat att ni i fred vill kunna gå och prata i mobil när vi är ute och går?

Jag har gjort iakttagelser genom fönstret bredvid mig. Det förefaller som om ekorren vore ledsen för att den (hen?) inte kan flyga. Är det så?

Och varför ligger det snö på marken om den ändå bara ska smälta bort?

Vi ska komma ihåg att livet i början faktiskt är en dans på rosor. Litet taggigt. Man suger och sover och stirrar, suger och sover och stirrar. (Och så vidare.) Sorglöst är ordet. Vad bryr jag mig om jobbskatteavdrag?

Jag vill passa på att tacka för den uppmärksamhet som jag hittills har fått av mina målsmän och försörjare. Vad jag inte förstår är uttrycket ”pu-pupp-pupp-pu!” som många levererar när de böjer sig fram över mig. Men de menar säkert väl.

Jag anser att man måste ha en positiv livssyn. När jag ser tillbaka på mina fyra dagar så finner jag inte något annat ord för mitt liv än perfekt.

Nu måste jag sova igen. Hej då! Eller säger man hej nu?

Bebin