Nyordsjägarna

Till skillnad från andra byten är ny­orden lovliga varje dag, året runt, så Rolf Bååth sitter troget på pass varje frukost.  Två till tre ord i snitt brukar det bli per tidning.

- Har man fullständighetsmani så blir det till att läsa allt: två delar med 24 sidor i varje, säger han. Småannonser och sådant plöjer jag inte igenom, men ibland kommer extrabilagor om hus och hem eller motor i stället. Där kan man hitta ett och annat.

Jaktmetoden är enkel, men den kräver erfarenhet, språkkänsla, intuition och envishet. De rödmarkerade orden från Borås Tidning kontrolleras först mot nyordslistor och ordböcker innan Rolf skickar dem vidare till Birgitta Lindgren på Språkrådet. Hon är ledare för ett jaktlag med tre så kallade excerpister, eller nyordsjägare.

Var och en lusläser sin lokala tidning, samlar ord och skickar in dem en gång i månaden. Därefter granskas allt av Birgitta Lindgren innan hon fattar beslut om vad som platsar på den årliga nyordslistan (se 2010 års lista på sidan 16).

Men är lokaltidningar verkligen tillräckligt? Dolda mikrofoner på skolor, arbetsplatser och förortstorg borde väl kunna fånga upp betydligt fler och färskare ord? Birgitta Lindgren håller med om att det kan finnas en poäng med att skicka ut jaktlaget till sådana miljöer. Samtidigt menar hon att ett ord måste ha letat sig ut ur en trängre krets för att kandidera till Språkrådets nyordslista.

- Stöter man på ett ord i dagstidningar, radio eller tv har det nått allmänspråket, även om ordet fortfarande kan vara nytt för många. Guss, 'flicka' och keff, 'dålig', florerade till exempel väldigt länge i invandrartäta områden, men började inte sprida sig på allvar förrän omvärlden intresserade sig för hur ungdomar pratar där. Då var orden egentligen redan gamla, men de blev nya i allmänspråket.

Men nu är det ju inte så att Språkrådet blundar för allt som inte står i tidningen.  I många fall får man nys om nyord på helt andra sätt - jägaren allmänheten är till exempel ständigt på helspänn, och skickar in sina iakttagelser. Birgitta Lindgren tycker att det är viktigt att folk inser att vi alla är med och bildar ord, och att man inte ska vara rädd för att pröva nya skapelser.

En liknande inställning har Språktidningens nyords­redaktör Erika Winther. Hon har inte bara ett eget jaktlag som jobbar enligt "hålla ögonen öppna"-metoden utan tar också gladeligen emot läsarnas iakttagelser. En del av de orden når sedan in i Språktidningen.

Trots alla uppmärksamma nyordsjägare är det ändå många ord som slipper undan - än så länge i alla fall. På flera håll arbetas det med att konstruera ett slags elektroniska dammsugare, som kan suga i sig nyord. Pontus Stenetorp, doktorand vid universitetet i Tokyo, har konstruerat ett söksystem som ligger i startgroparna. Och på Språknämnden i Köpenhamn fiskar en "ordtrålare", Ordtrawler, för fullt i det danska ordförrådet. Jakob Halskov är forskaren som ligger bakom programmet:  

- Ordtrålaren är fullständigt objektiv och har inga problem med att koncentrera sig. Den analyserar automatiskt stora mängder elektronisk text och jämför med ordförrådet i ett antal ordböcker och databaser. Ord som förekommer sällan eller inte alls i jämförelsematerialet plockas ut som potentiella nyord.

Det låter fantastiskt, men den som är det minsta insatt i storskaliga fiskemetoder ställer sig förstås frågan om inte trålning innebär en massa icke-önskvärd bifångst. Än så länge går det inte riktigt att komma runt det problemet, men Jakob Halskov har i alla fall kommit ett steg på vägen.

- Om man ställer in trålaren på att leta efter vissa "nyhetssignaler" blir det betydligt mindre slagg. Då hittar systemet automatiskt alla ord som uppträder med signalerna.

Tanken är att skribenter ofta markerar nyord lite extra, just för att de är nya. Egentligen är det ganska självklart. När vi för första gången vill skriva till exempel napoleonficka för att beskriva en ficka i brösthöjd, kanske vi lägger till markören "en så kallad" för att läsaren inte ska behöva känna sig dum för att ordet är okänt. Så kallad kan då bli en av ordtrålarens nyhetssignaler.

Bäst resultat blir det när man dessutom lägger till enkla filter och statistik. Men även med de mest restriktiva filtreringstekniker kommer ungefär 60 procent av fångsten att bestå av slagg. Enligt Jakob Halskov kan tekniken alltså inte ersätta nyordsjägarnas rödpennor, bara komplettera dem.

- Efter en "trålning" måste listorna gås igenom manuellt, för datorsystem kan fortfarande inte konkurrera med den mänskliga språkkänslan och intuitionen. Systemet kan inte skilja mellan fackspråk och allmänspråk, eller mellan stavfel och nyord. Dessutom har det mycket svårt för att identifiera mer avancerade nyskapelser, som sammansättningar, fasta uttryck och förändrade betydelser av redan existerande ord.

Än så länge får Birgitta Lindgren på Språkrådet alltså nöja sig med manuellt insamlade nyordskandidater, även om hon på sikt hoppas kunna utöka sitt jaktlag med ett automatiskt system.

Men oavsett hur orden har fångats upp kommer hon ändå att sitta där i slutet av året och välja och vraka.

- Det är inte så att jag bara tar med ord som vi på Språk­rådet gillar, säger hon. Listan ska på något sätt avspegla året som gått. Vissa ord kan vara direkt olämpliga ur språkvårdssynpunkt, och får anpassas till svenska böjnings- och uttalsmönster. Det gäller ofta engelska lån. Andra ord kan uppfattas som stötande, men då talar vi om det i en förklaring. Det skulle till exempel vara väldigt märkligt om vi utelämnade ett ord som bokstavsbarn, bara för att det kan ha en nedvärderande klang.

Avskyr man ändå ett visst nyord står det förstås var och en fritt att hitta på ett alternativ. Kanske någon av nyords­jägarna där ute en dag får korn på det, och sätter i gång en  process som når ända in i Svenska Akademiens ordlista.