Nyord flyter över gränserna

Bland norska nyord finner man förutom ”askord”, som askefast, för den som blev fast på någon ort, lokala ord som nærpappa, om en pappa som har ett nära förhållande till sitt barn. Gåvor med reklamtryck som ges bort i samband med konferenser kallas søppelgave, på svenska kunde vi säga sop- eller skräppresent, för ofta slängs de nästan genast och bidrar bara till avfallsberget. Baksnakking, ’baktaleri’, finns sedan gammalt, men nu finns också motsatsen framsnakking, som till och med har en egen Facebooksida. Värt att ta efter i svenskan kanske?
En del av de språk som är minoritetsspråk i Sverige har hemländer där språket är majoritetsspråk. Det gäller till exempel finska. Andra minoritetsspråk saknar sådana hemländer, till exempel romska. Det talas i många länder, men alltid som minoritetsspråk. Om romska ska kunna fungera i alla sammanhang i dagens samhälle är det viktigt att det skapas romska uttryck för viktiga samhällsrelaterade ord. Tidigare har man nöjt sig med att låna in ”värdlandets” ord – det vill säga orden från landets majoritetsspråk – eller så har man haft en omskrivning. Nu eftersträvar man egna, romska ord, vilket har satt fart på nyordsbildningen. Två exempel är doakerdia, ordagrant ’skuldläggare’, för ’åklagare’, och dankeribe, av dan, ’kunna’, och keribe, ’göra’, för ’konst’. Ett annat nyetablerat ord är samudaribe, ’alldöd’, för ’förintelse’. Dessa ord är från den varietet, eller form, av romska som heter arli.
Vad som nu sker är att företrädare för de olika romska varieteterna har börjat samarbeta, och försöker göra ordbildningen mer enhetlig. På så sätt undviks onödiga skillnader och man kan hjälpas åt i ordskapandet. På varieteterna kelderash och lovari heter ’åklagare’ och ’förintelse’ doaritori respektive samudaripe.
Tack också till Språkrådet i Norge och Dansk sprognævn samt till Baki Hasan, romsk språkvårdare vid Språkrådet, för hjälp med nyorden.