Norska är danska med svenskt uttal
Det påstås att den kända norska författaren Ludvig Holberg en gång blev arresterad i danska Helsingør, anklagad för att vara svensk spion. Och det på språkliga grunder. Det var någon gång i början av 1700-talet, under det stora nordiska kriget.
Ludvig Holberg talade felfri danska, men med norsk brytning, eftersom Köpenhamnsprofessorn var född och uppvuxen i Bergen i Norge.
De danska poliserna trodde säkert att Ludvig Holberg kom från Skåne, om nu historien är sann. Den svenska provinsen hade varit dansk fram till 1658, och västnorska - kanske speciellt Bergenmål - kan låta som skånska, också för svenskar.
I danska öron låter för övrigt norska och svenska så lika att danskar normalt inte kan avgöra vilket som är vilket. De gissar därför att allt skandinaviskt tal som inte är danskt måste vara svenskt. Då har de i alla fall dubbelt så stor chans att få rätt, eftersom det finns dubbelt så många svenskar som norrmän. Däremot förstår danskarna norska bättre än svenska, eftersom det norska ordförrådet liknar det danska mer det svenska. Tänk bara på svenska ord som fråga, fönster och snål där danska/norska har spørge/spørre, vindue/vindu och gerrig/gjerrig.
Likheten mellan norska och danska beror på de förhållanden som rådde fram till 1814. Då var Danmark och Norge i union, och danska var det gemensamma skriftspråket. Fortfarande är majoritetsspråket i Norge, bokmålet, så likt danska i skrift att svenskar knappt kan se skillnad mellan danska och bokmål, medan förhållandet alltså är omvänt i tal.
Där är det norska och svenska som är lika varandra. "Norwegian is Danish spoken in Swedish", 'norska är danska med svenskt uttal', som den norsk-amerikanske språkmannen Einar Haugen sade.
Därför visar också undersökningar av skandinavisk grannspråksförståelse att norrmännen alltid är bäst - inte för att de är mer intelligenta eller språkbegåvade än sina grannar, utan för att de haft tur rent språkligt: uttalet liknar svenska och ordförrådet liknar danska. Och dessutom kan norska låta så olika - till förargelse för en del norrmän, men till fördel när man ska förstå grannspråken.
