”Mångordig och vänlig”
Medan många försöker arbeta bort sin utländska brytning, blir Armine Saghyan glad om någon hör att hon bryter på armeniska.
– Jag tror att stoltheten över det armeniska språket och kulturen är det som har gjort att armenierna har överlevt som grupp, säger hon.
Klart är i alla fall att språket har levt vidare – trots att Armenien har erövrats av romare, bysantiner, perser, araber, turkar och ryssar.
Det gäller även i den armeniska diasporan världen över, efter deportationerna och avrättningarna av armenier i det Osmanska riket 1915, som av många stater har erkänts som ett folkmord.
Själv menar Armine Saghyan att den rika armeniska litteraturen och uppfinningen av ett eget alfabet har varit ett sätt att slå vakt om språket.
I dag tror hon att samma strävan ligger bakom mångordigheten och sirligheten i armeniskan, som märks även i vardagsspråket.
– Genom att använda ett rikt språk, med många fina ord, visar du att du behärskar språket ordentligt, säger hon.
Hon tycker att armeniskan är rikare än svenskan, men mindre exakt och fyrkantig.
– Av en svensk myndighet kan du få svaret: ”Nej, det går inte.” På armeniska får du alltid en vänlig förklaring till varför något är omöjligt, säger Armine Saghyan.
6 fakta om armeniska
Språkets ursprung är oklart – men närmaste släkting är grekiskan
Antal talare: 7 miljoner, varav 3 miljoner i Armenien och 5 500 i Sverige. Armeniskan utgör en egen gren av de indoeuropeiska språken. Närmaste nu levande släkting är grekiskan, med vilken armeniskan bevarar fler gemensamma ordstammar än med något annat språk.
Alfabet: Armeniskan skrivs med ett eget alfabet, som skapades av biskopen Mesrop Masjtots på 400-talet. Det ursprungliga alfabetet omfattade 36 bokstäver och gick från Ա, ”a”, som i ”Astvadz”, ’Gud’, till Ք, ”k” som i ”Kristus”. Sedan dess har bokstäverna և, ”jev”, Օ, ”o”, och Ֆ, ”f”, tillkommit.
Tre skriftspråk: Fram till 1800-talet fanns bara litteratur- och kyrkospråket grapar. Baserat på folkspråken skapades då skriftspråken östarmeniska i den ryska delen av det armenisktalande området, och västarmeniska i den osmanska, eftersom grupperna levde isolerade från varandra. I dag är östarmeniskan standard i Armenien och västarmeniskan i diasporan.
Uttal och grammatik: Armeniskan har ett stort antal konsonanter. Bland annat finns så kallade ejektiva konsonanter – tonlösa konsonantljud som uttalas utan stöd från lungorna – och två r-ljud med olika betydelse. Grammatiken är komplicerad och har strukturella likheter med latin och klassisk grekiska.
Namn: De flesta armeniska efternamn slutar med suffixet -յան, ”-yan”. Ursprungligen bildades namnen av farfaderns förnamn: Պետրոսյան, ”Petrosyan”, betyder ’kommer från Petros’. Samma namn skrivs olika på öst- och västarmeniska: mansnamnet ”Harutyun” skrivs till exempel Հարություն, ”harutjun”, respektive Յարութիւն, ’jarutiun’.
Liten ordlista:
Բարեւ, ”barev”/Ցտեսություն, ”štesutjun” = ’hej’/’hej då’.
Դուստր, ”dustr”= ’dotter’ – orden har samma indoeuropeiska ursprung.
Սիրուն/գեղանի/գեղեցիկ/սիրունիկ/գողտրիկ ”sirun”/ ”geghani”/”geghets’ik”/”sirunik”/”goghtrik” = ’vacker’ – armeniskan har otaliga ord för ’vacker’.
Холодильник, ”chaladiljnik” = ’kylskåp’ – i östarmeniskan har vissa ryska ord ersatt inhemska varianter i talspråket
Քոռանամ ես, ”koranam jes” = ’Vad synd’, ordagrant ’Jag blir blind’ – det vill säga ”Jag skulle hellre vara blind än att se vad du har råkat ut för”.
Քանի լեզու գիտես` այնքան մարդ ես, ”K’ani lezu gites` aynk’an mard yes” = ’Ju fler språk du kan, desto mäktigare är du’.