Man förstår om man vill
Intressant att i Språktidningen 2/08 läsa om sydsamiskans återkomst. Omkring 1980 försökte jag själv reda ut skillnaderna mellan de samiska språken.
Min hustru och jag samt våra danska vänner Benthe och John hade i uruselt väder vandrat Tarradalen från Kvikkjokk till Staloluokta. John och jag knackade på i en kåta för att köpa röding och nygräddade glödkakor.
Efter att ha suttit en god stund vid elden i mitten av kåtan och språkat med mannen i familjen dristade jag mig att fråga:
– Är det stor skillnad mellan nordsamiska och sydsamiska? Förstår ni varandra utan problem?
Samen satt eftertänksam en lång stund innan han svarade:
– Nja, sydsamiska, tet är som tanska, tet!
Vill man förstå ett besläktat språk så gör man det, men har man bestämt att man inte förstår så förstår man heller inte.
Min hustru och jag samt våra danska vänner Benthe och John hade i uruselt väder vandrat Tarradalen från Kvikkjokk till Staloluokta. John och jag knackade på i en kåta för att köpa röding och nygräddade glödkakor.
Efter att ha suttit en god stund vid elden i mitten av kåtan och språkat med mannen i familjen dristade jag mig att fråga:
– Är det stor skillnad mellan nordsamiska och sydsamiska? Förstår ni varandra utan problem?
Samen satt eftertänksam en lång stund innan han svarade:
– Nja, sydsamiska, tet är som tanska, tet!
Vill man förstå ett besläktat språk så gör man det, men har man bestämt att man inte förstår så förstår man heller inte.
