Konsten att översätta nonsens

Så inleds världens mest kända utfyllnadstext. Det låter pampigt, men betyder ingenting. Texten skapades på 1500-talet när en sättare tröskade sönder en latinsk text av Cicero för att ha som provtext i tryckeriet. Utfyllnadstexter används än i dag i layoutarbete på tidningar och förlag, bland annat för att formgivaren ibland måste påbörja sitt arbete innan texten har kommit in. Det händer också att textens innehåll i sig distraherar formgivaren, och därför behöver man en ordsamling som inte har någon innebörd, men som ser ut som ett vanligt textflöde.

En dag i vintras satt Nick Richardson, redaktör på tidskriften London Review of Books, på jobbet. Framför sig på skärmen hade han för oräknelig gång i ordningen Lorem ipsum-texten, men just den här dagen slogs han av en tanke: undrar om man kan översätta den till engelska? Han skickade ett sms till sin vän Jaspreet Singh Boparai, som forskar i latin vid Clare College Cambridge. Denne nappade på idén.

– Det började som sådant man gör en seg eftermiddag för att skjuta upp det man egentligen ska arbeta med. Bara för nöjes skull – som att skicka lappar längst bak i klassrummet, säger Jaspreet Singh Boparai. Men samtidigt hade översättningen nog varit omöjlig att göra om jag inte hade behärskat latin på den här nivån, för då hade jag varit tvungen att analysera allting.

I Lorem ipsum-texten är Ciceros latin söndermixat, vissa ord är avhuggna, ändelser och former har kastats om eller lånats in från andra språk. Resultatet är en salig blandning nonsens. Omöjligt att översätta? För Jaspreet Singh Boparai tog det 20 minuter.

– Jag gjorde det mekaniskt, nästan vårdslöst, eftersom jag är så van vid att översätta latinska texter snabbt.

Jaspreet Singh Boparai översätter dagligen latinska texter. Den största utmaningen med att översätta Lorem ipsum-texten hängde ihop just med textens syfte: att den inte fick betyda något. Han fick tvinga sig själv att bortse från allt han läst av Cicero, och inte försöka läsa in någon mening i texten. I stället intalade han sig att varje ord var vettigt, varje mening logisk. ”Medvetet självbedrägeri”, kallar han det. Utan det skulle han ha börjat leta efter mönster som inte finns:

– Jag översatte en fras i taget. Om jag hade tagit in hela stycket på en gång så hade det inte gått. Då hade jag säkert fortfarande suttit med det! Och jag gjorde det så snabbt – mer eller mindre i en stream of consciousness. Alltihop är första utkastet. Men jag var också tvungen att bli klar snabbt. Jag var ju tvungen att fortsätta jobba!

Stream of consciousness kan översättas med ’medvetandeström’ – ett berättartekniskt grepp där man skriver ”inifrån” en person i en oavbruten – och inte alltid logisk – ström av tankar och sinnesintryck. Det förknippas främst med modernistiska författare som James Joyce och Virginia Woolf.

Just snabbheten var faktiskt nyckeln till att lyckas, tror Jaspreet Singh Boparai så här i efterhand. Hade han jobbat långsamt så skulle han ha förvandlat texten till något logiskt, som han därefter fått rafsa till och göra om till nonsens.

– Och då hade den förlorat sin slumpmässighet, säger han.

Nu har han i stället, så slaviskt det går, följt originaltextens nonsens. Rrow itself, let it be sorrow, börjar Jaspreet Singh Boparais översättning. Rrow är ett avhugget sorrow, ’sorg’, precis som lorem är ett avhugget dolorem, av latinets dolor, ’smärta’. Han har uppfunnit nya ord, som somewon (en korsning av someone, ’någon’, och won, ’vann’), och concer (en korsning av conquer, ’besegra’, och cancer), eftersom det i originalet finns ord som är sammansatta av halvor av olika latinska ord. Vidare har han slängt in ett par franska ord, eftersom det finns grekiska ord instuvade i originalet. Han har också stavat fel, eftersom originalet har felstavningar, och där originalet har lånat in en engelsk böjningsform kontrade Jaspreet Singh Boparai med en latinsk böjning.

– Jag försökte reproducera vartenda litet fel. Det svåra var att hitta den exakta motsvarigheten i betydelse. Jag försökte helt enkelt göra en så nära och bokstavlig översättning som möjligt – av en text som är helt omöjlig att läsa bokstavligt! säger han och skrattar.

Det mesta gick på känsla. Det enda riktigt medvetna och analytiska han gjorde i arbetet var att tänka på textens rytm. I latinsk prosa är rytmen viktig, och därför tänkte han själv på en högtidligare ton när han översatte: en formell, rytmisk 1700-talsengelska.

Kanske är det därför Jaspreet Singh Boparais tolkning av Lorem ipsum fick en poetisk, melankolisk klang. Men det upptäckte han först efteråt, när Nick Richardson och andra läsare påpekade det.

– Jag vet inte exakt varför denna air av kärlek och längtan finns där – det är svårt för mig att psykoanalysera mig själv, haha. Det omedvetna tog över, säger Jaspreet Singh Boparai.

Hans översättning har jämförts med stora modernistiska och surrealistiska författare som James Joyce och Stéphane Mallarmé. Och Jaspreet Singh Boparai instämmer till viss del: likheter finns, men bara på ytan.

Han berättar att han en gång började läsa Joyces Finnegans Wake men gav upp efter ett par hundra sidor, eftersom han fann den helt överväldigande. Nu vill han försöka igen.

– För det jag gjorde i en liten lyckträff med stängda ögon gjorde Joyce helt medvetet, i en hel roman! För mig understryker det hans storhet – det finns inget imponerande i att göra något litet med stängda ögon, men för att göra det med öppna ögon krävs ett geni.

Och det är samma sak med poeten Mallarmé, fortsätter Jaspreet Singh Boparai:

– Vad han gjorde ser ut som nonsens vid en första anblick, men när man börjar läsa visar det sig vara ett perfekt och rikt arbete. Vad jag gjorde var motsatsen: det ser imponerande ut, men visar sig vara nonsens.

Johanna Westlund är frilansjournalist med inriktning på litteratur, språk och psykologi.