Doulan hjälper kvinnor föda på modersmålet

Kvinnor från utomeuropeiska länder som föder barn i Sverige har svårare förlossningar än infödda svenskar. Dessutom löper deras barn upp till fyra gånger större risk att dö i samband med förlossningen än barn till svenska kvinnor. Det beror, enligt forskarna, oftast på bristfällig kommunikation mellan kvinnan och personalen inom vården.

Förutom rent språkliga svårigheter finns kulturella olikheter, som i värsta fall skapar missförstånd, dåligt förtroende och otrygghet.

Kvinnorna och deras barn får alltså inte lika säker vård som kvinnor födda i Sverige. Nu söker man nya vägar inom förlossningsvården för att avhjälpa detta.

I ett unikt pilotprojekt, Projekt Doula och kulturtolk, får kvinnor hjälpa andra kvinnor vid förlossningen - på deras modersmål. Projektet drivs av föreningen Födelsehuset i Göteborg.

Lille Milos, sex månader, är ett "doulabarn". Han föddes i oktober 2009 och är mamma Ana Zivkovics första barn i Sverige. Ana kommer från Serbien och talar bara lite svenska.  Från början var hon tveksam till att använda en doula under sin förlossning, mycket beroende på att hon var osäker på vad det skulle innebära.

- Doula var för mig ett okänt begrepp, och jag fick fundera ett tag på om jag ville ha den hjälpen. Jag pratade med min man, och till slut bestämde vi oss för att tacka ja till erbjudandet, säger hon.

Och det är hon mycket tacksam för i dag. Under förlossningen kände hon sig trygg,  eftersom doulan kunde förklara för henne vad som hände.

- Jag fick hjälp med allt vad jag behövde när inte min man fanns till hands. Att kunna prata med min doula på hemspråket gjorde faktiskt förlossningsvärkarna lite lättare att hantera. Själva samtalet med henne, och att hon var så lugn, gjorde att jag kunde fästa uppmärksamheten på annat än just värkarna. Det var en annan hjälp än vad min man kunde ge, säger Ana Zivkovic.

Ordet doula kommer från grekiskan och betyder ungefär 'tjänarinna; kvinna som ger omvårdnad'. En doula är en person som ger stöd åt en kvinna och hennes närmaste under graviditet, förlossning och eftervård. Ordet har funnits i svenskan sedan 1998, enligt Svensk ordbok, och det nya i detta projekt är alltså att doulor med annat modersmål än svenska ger stöd på samma språk som den födande kvinnan talar.

Nafisa Dami är doula, och hon har varit med vid ett femtontal förlossningar hittills. Hon är från Somalia, talar somaliska och svenska, och har varit i Sverige sedan hon var tretton år. I vanliga fall arbetar hon som kontakttolk, det vill säga en tolk mellan personer som saknar ett gemensamt språk. Men nu är Nafisa Dami ledig på fredagar för att vara tillgänglig som doula.

- Mitt mål är att bidra till en förlossning som föräldrarna kan minnas med glädje. Att vi har samma bakgrund - kulturellt och språkligt - gör att vi kan förstå varandra. Jag kan förklara det som är svårt, kanske till och med obegripligt, till en början. Många av kvinnorna har fött i Somalia tidigare, och skillnaderna mellan somalisk och svensk förlossningsvård är stora.

Nafisa Damis främsta egenskaper när hon "doular" är lugn, social förmåga och gott humör. Utöver detta är hennes verktyg erfarenhet, händer, röst, lyhördhet och ständig närvaro. Detta förmedlar hon i en stressad och smärtsam situation. Hon erbjuder också en språklig och kulturell kompetens som överbrygger språkhinder.

- Mitt jobb är att skapa en lugn atmosfär som gör mamman trygg i förlossningssituationen. Och jag finns för båda föräldrarna hela tiden.

Nu finns ett tjugotal utbildade doulor i Göteborg med omnejd. De talar arabiska, somaliska, persiska, kurdiska, turkiska, serbokroatiska/bosniska, makedonska och ryska. "Doulaeffekten" är väldokumenterad och ger färre kejsarsnitt, mindre behov av bedövning och en bättre upplevelse för den födande kvinnan.

Maria Torrillas är sjuksköterska i Malmö, och har arbetat i bland annat hemsjukvården i Rosengård. Hon har funderat över de språkhinder som hon möter i jobbet och om de påverkar vården som hon och hennes kolleger ger. Som trainee på Forskning och utbildning (FoU) i Malmö fick hon tillfälle att undersöka detta, vilket resulterade i rapporten Språkhinder i sjukvården.

Det finns ett flertal metoder som personal kan använda sig av för att överbrygga språkhindren. Men Maria Torillas menar att det inte finns någon metod som är helt problemfri. De kan alla utvecklas och förbättras.

De tre vanligaste lösningarna på språkproblemen är, enligt hennes undersökning: tolk, anhörighjälp och ordkort. Men alla har sina begränsningar.

Tolkar fungerar ofta bra, men de kostar. De kan också vara svåra att få tag på med kort varsel och de kan inte alltid sjukvårdstermerna. Anhöriga kan vara olämpliga som tolkar, eftersom det kan bli integritetskränkande för patienten. Barn är många gånger direkt opassande som tolkar, eftersom de får reda på sådant de kanske inte ska veta om sina föräldrar. Det kan vara ett för tungt ansvar att bära för ett barn.

Ordkorten används bland annat i USA och fungerar som konversationskort med översättning. Det blir emellertid inget djupare samtal, när man bara ska förlita sig på dem.

En notering som Maria Torillas har gjort är att läkare oftare än sjuksköterskor och annan vårdpersonal använder tolk. Hon efterlyser tydliga riktlinjer för när och hur man ska anlita tolk i vården, i vilka situationer till exempel. Det blir förstås dyrare på kort sikt om man ofta använder tolkar. Å andra sidan kan det bli billigare i slutändan, genom att färre skickas till sjukhus i onödan och att man genast ger rätt vård.

Tvåspråkig personal har sina fördelar helt klart, främst för är att de är mer lättillgängliga än tolkar och att det kan vara ångestdämpande för patienterna att veta att det finns personal som talar samma språk som de.

- När vi använder oss av tvåspråkig personal bör vi dock ha i åtanke att dessa inte har någon tolkutbildning. Kanske inte heller någon vårdutbildning. Det kan därför vara viktigt att använda sig av tvåspråkig personal med försiktighet, och kanske inte vid till exempel bedömning av ett sjukdomstillstånd, säger Maria Torillas.

Även när vi talar samma språk, finns ju risk för brister i kommunikationen inom vården. Men vi har rätt att kunna förstå och bli förstådda, enligt lagen. I hälso- och sjukvårdslagen, paragraf 2b, lyfts det fram att patienten har rätt att få individuellt anpassad information om sitt hälsotillstånd och om vård och behandling.

En läkare som ofta använder tolk i sitt arbete är Lars-Olof Larsson, överläkare på Angereds närsjukhus. Hans patienter har i allmänhet andra modersmål än svenska och en del av dem har helt nyligen kommit till Sverige.

- Det är inte alltid lätt, eftersom kommunikationen ibland kan bli enkelspårig. En del tolkar är inte så bra på att fånga upp vad patienten säger. Att få tag i tolkar med sjukvårdskompetens är inte så lätt det heller, säger han.

Och så är det ju frågan om den personliga integriteten. Inom vissa grupper kan det uppfattas som stötande att ha manlig tolk om man är kvinna och ska klä av sig, till exempel. Lars-Olof visar ett draperi i undersökningsrummet och förklarar att tolken kan sitta utanför draperiet och tolka medan läkaren undersöker kvinnan.

Men ibland är det tvärtom, patienten föredrar en man: att det kommer en manlig tolk är viktigt, eftersom det signalerar att ärendet tas på allvar.

- Fördelarna med att använda tolk är att kommunikationen blir saklig och koncentrerad.

Men förtroendet måste finnas där, mellan tolk och patient å ena sidan, och mellan tolk och läkare å den andra.

- Som läkare känner man när det inte blir bra. Då får jag säga: "Ursäkta mig, men jag märker att patienten inte förstår nu. Kan vi ta det en gång till?" Tolkar har varierande grad av medkänsla och kompetens för uppgiften.

Och det händer att han får ge upp. Kommunikationen har brutit samman och man får försöka med en annan tolk. Enligt Lars-Olof Larsson har tolkuppdrag inom sjukvården inte så hög status, och det gör att de duktigaste tolkarna ibland väljer bort vårduppdragen.

När primärvården inte fungerar på grund av kommunikationsproblem blir resultatet att patienterna hamnar i akutsjukvården i stället. Vilket blir dyrare och ofta sämre för patienten, med till exempel långa väntetider.

Det finns en översjuklighet hos vissa personer, ofta beroende på trauman i deras bakgrund. Då läggs tillstånd på tillstånd, och det tar tid att reda ut. Ett trauma leder till hög stressnivå, som leder till övervikt, som leder till högt blodtryck och så vidare. I dessa fall är en bra tolk nödvändig för att reda ut de komplicerade sambanden.

Lars-Olof Larsson berättar om ett skräckexempel, som visar vilka följder som dålig kommunikation i vården kan få. En kvinna hade besökt den svenska vården många gånger men inte fått hjälp. Hon var övertygad om att hon var allvarligt sjuk, kanske till och med döende. Som ett sista försök samlade hon ihop 25 000 kronor för att kunna åka till Tyskland och få vård av en läkare - en landsman - där.

- När han undersökte henne visade det sig att hon hade bihåleinflammation.

Lars-Olof Larsson efterlyser mer resurser, eftersom det tar längre tid att arbeta med tolk. Den tiden behövs för att han ska kunna lyssna ordentligt.

- Det är viktigt att vårdgivaren och patienten hittar varandra redan vid första mötet; det är så mycket vunnet då. Alla har rätt att bli betraktade på samma vis i vården och alla har rätt till ett gott bemötande. Jag vill kunna ge alla mina patienter det utrymme och den tid de behöver, så att de känner sig välkomna och förstådda. Om inte förtroende skapas, blir det ingen god vård, säger Lars-Olof Larsson.