Den manlige härskar i svensk press
Bäste läsare! Så inledde Språktidningen några tidiga prenumerantbrev. Protesterna lät inte vänta på sig: bäste syftar väl bara på män? Det är ju böjt i maskulinum, med e på slutet. Vi ändrade kvickt till Bästa läsare! Adjektiv med a-ändelse kan syfta på män, kvinnor, ting - och allt däremellan. Eller?
Enligt Jenny Asp, Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet, är vi ganska vilsna när det gäller hur adjektivformerna ska användas. Hon har jämfört presstexter från 1965 med sådana från 1998. I de senare har det börjat dyka upp e:n i slutet av adjektiv som syftar på kvinnor. Fraser som svenske ministern Annika Åhnberg och förre chefredaktören Christina Jutterström är visserligen inte speciellt många, men de finns där. Så gjorde man inte 1965. Då avslutade journalisterna sina adjektiv med ett e när det var en man som skulle preciseras, som i den spanske författaren José Luis Sampedro.
Grammatikböcker och språkregler uttalar sig förstås i frågan. Att ett e är på sin plats när referenten är en man råder det ingen tvekan om. Sedan blir det lösligare. Enligt Svenska Akademiens grammatik kan e-formen brukas även vid "generell referens", som i den vanlige medborgaren, såvida ordet som ska beskrivas med adjektivet betecknar något "animat", det vill säga en människa (eller i alla fall en varelse med viss tankeförmåga). Men, för att förvirra läget: i princip skulle en a-form kunna användas här också. Under perioden i fråga har dessutom a-ändelsen ökat en del, även när adjektivet syftar på en man.
E-formen ter sig dock stilfullare, formellare och neutralare än a-formen. Det verkar alla språkvetare och språkvårdare vara överens om. Den är också väldigt mycket vanligare, i alla fall när det gäller de femtio personsyftande adjektiv som Jenny Asp har undersökt i sin uppsats. Hon anar också att "e-ändelsen för många skribenter fortfarande har en starkt maskulin koppling", vilket även protesterna mot frasen Bäste läsare! tyder på.
E-prydda adjektiv dominerar alltså i pressen, och det har en annan, enkel men beklämmande, orsak: personerna som de beskriver i tidningarna är till åttio procent män - oavsett om året är 1965 eller 1998.
