Dämpat språkbruk efter norska terrordåden

Ord som blodig, massakre, dødelig och inferno har blivit mer sällsynta i norsk press. Efter terrordåden i Norge den 22 juli 2011, har journalisterna dämpat sitt språkbruk.

Tidningen dagens næringsliv har undersökt språket i 98 norska tidningar. Bruket av dramatiska förstärkningar har minskat betydligt efter dödsskjutningarna på Utøya och bomben i Oslo som tog 77 människors liv. Kjell Lars Berge, professor i textvetenskap vid Oslo universitet, tror att journalisterna har blivit mer medvetna om ordens laddning och inte längre använder dem slentrianmässigt.

– Orden blodbad, katastrof och massakre betyder inte längre något när vi behöver dem för att beskriva vad som hände på Utøya.

Davy Wathne, sportjournalist på norska TV 2, säger till Dagens Næringsliv att han nu reflekterar över språket på ett annat sätt.

– I sportjournalistik tar vi lätt till krigsretorik och stora ord, men även i vardagslivet har jag benämnt helt banala saker som krise och katastrofe – till exempel att behöva gå fyra våningar i TV 2-huset för att hissen repareras. Det är det slut med nu.

Terrordåden blev i Norden också startsignalen för en intensiv debatt om samtalstonen i tidningarnas kommentarfält på nätet. I Finland införde Opinionsnämnden för massmedier ett tillägg i journalistreglerna om att debattinlägg som kränker människovärdet omedelbart ska tas bort.

Även partiet Sannfinländarna, vars företrädare har gjort sig kända för radikala uttalanden, har bestämt sig för att höja debattnivån, och har därför låtit juristen Erkki Havansi ta fram en lista med ord som politikerna inte längre bör använda. Där återfinns neekeri, ’neger’, kamelikuski, ’kameldrivare’, och taatelintallaaja, ’dadeltrampare’. Erkki Havansi säger till Yle att benämningarna visserligen inte kan anses utgöra hets mot folkgrupp, men att de ligger på gränsen för vad som kan kallas god smak.