Brokabulär

Det våras för den manliga vänskapen. Det handlar om själsliga brorsor, som på engelska kallas bros. Detta ord förekommer numera i alla möjliga konstellationer: bromance-filmer är på uppgång, tv-serierna är fyllda av manliga radarpar och internet svämmar över av bloggar för, om och av bros. Uttryck som brocation, brommunity och bro code har blivit en del av en den amerikanska – och till viss mån den svenska – vokabulären.

Men ordet bro är inte nytt, enligt Katherine Connor Martin. Hon är lexikograf och chef US dictionaries, den amerikanska upplagan av ordboken Oxford English dictionary, OED. Hon har gjort en djupdykning i ordets historia.

– Redan 1637 skrev John Evelyn i sin dagbok hur han lämnade Oxford och följde med sin ”eldest bro” ut på landet, säger hon.

Eldest bro kan här ungefär översättas med ’äldsta brorsan’, och avser en biologisk bror – brother. Ordet förekom även i namn på familjeägda affärer.

I många språk använde man tidigt släktskapstermer också utanför familjen. I Sverige har man till exempel hittat namnet Bror ristat på runstenar.

Bro användes på 1600-talet också som titel för munkar, motsvarande det svenska broder. Bröder var också vanligt förekommande inom de hemliga ordnar som växte sig starka i Europa vid denna tid.

Men i århundraden användes bro i engelskan främst som en kortform för någons manliga syskon. Det var inte förrän på 1900-talet som den amerikanske brodern på allvar började leta sig utanför familjen.

– Bro som en allmän beskrivning av, eller tilltal till, män utanför familj och kloster blev vanligare i USA i början av 1900-talet, säger Katherine Connor Martin. Utvecklingen gick hand i hand med medborgarrättsrörelsen, där vänner sågs som en del av en större familj.

Under 1960-talet blev bro mer specifikt synonymt med en svart man. Ungefär samtidigt gled det hawaiianska slangordet brah – också kort för brother – in på surfingvågen, som nådde de kaliforniska stränderna under 1960-talet.

Från 1970-talet och framåt kom bro att betyda inte bara ’man’ eller ’kille’, utan också ’manlig vän’, på samma sätt som tidigare den längre formen brother. Som ett exempel nämner Katherine Connor Martin ett tidningsklipp från 1974, där man kan läsa: Charlie bailed them out, they were his bros – ’Charlie betalade borgen för dem, de var hans bröder’.

Och vid 2000-talets början hade bro börjat förknippas med en viss typ av ung man. Enligt US dictionaries definition handlar det särskilt om män som ”främst umgås med manliga kamrater och hänger sig åt livliga och knappast intellektuella sysselsättningar”. Bro hade blivit ett kodord för en viss typ av privilegierad, vit och heterosexuell maskulinitet.

Vem som är en bro kan variera. Den troligtvis mest bekanta inkarnationen är välbeställda amerikanska collegekillar som spelar lagsport och är med i så kallade fraternities, studentföreningar för män. Fraternity är bildat till det latinska frater, som betyder just ’bror’. Men en bro kan lika gärna vara klädd i kostym, handla med aktier eller röka marijuana med sina surfarkompisar på en strand i Kalifornien, enligt amerikanska National public radio. Där konstateras också att dagens bro inte längre är svart utan, med få undantag, vit. Det som förenar dem alla – förutom grabbkulturen – är ett flitigt användande av ordet bro, både självständigt och i olika sammansättningar.

– Den som använder ordet bro, är en bro – en så kallad metonymi. Bros säger bro hela tiden. Det är lite av en språklig tic, säger Katherine Connor Martin.

Detta brödraskap har med tiden också utvecklat ett eget språk: brocabulary, ’brokabulär’. Den är ofta humoristisk och kretsar främst kring ordbildningar på temat bro. Det enstaviga ordet går utmärkt att använda i olika kombinationer, som i bro hug (en kram män emellan) eller bro fist (en manlig fist bump, det vill säga hälsning knoge mot knoge). Men det fungerar också som bas i en uppsjö av så kallade teleskopord, ord där två ord klämts ihop så att bara början och slutet återstår. Ett av de mest kända exemplen är bromance, där bro satts ihop med romance, ’romans’. Uttrycket, som beskriver en mycket nära vänskap mellan män, infördes i OED 2010, och har också blivit vanligare i svenskan på senare tid.

Katherine Connor Martin berättar att i jakten på bromansens historia och etymologi stötte OED oväntat på vad man tror kan vara en av katalysatorerna för den språkliga trenden.

Surftidningen Transworld surf magazine verkar vara ground zero för explosionen. På 1990-talet lanserade tidningen en spalt för surfslang, som snart blev omåttligt populär. För skojs skull började skribenterna knåpa ihop egna så kallade broisms, där man bytte ut delar av ord med o mot bro: go-getter blir bro-getter, oasis blir broasis, Yoda blir Broda.

År 2001 togs ordet bromance med i spalten, och blev det första brokabulärordet som lyckades befästa sin plats utanför brödraskapets kretsar. Bromance på film och tv är nu mer regel än undantag. Kända bros är till exempel Spock och Kirk i Star Trek, Joey och Chandler i Vänner och Hank och Charlie i Californication.

Också brokabulären har exploderat under det senaste decenniet, inte minst på internet. I det webbaserade slanglexikonet Urban dictionary definierades ordet bro för första gången i början av 2003. Sedan dess har sajtens användare fortsatt att bygga på med beskrivningar och tolkningar – som de flesta bygger på temat ’vita, outhärdliga, festande collegekillar’.

Bloggar, ordlistor och reportage har bidragit till att samla och skapa bro-ord. Bland de mest kända finns sajten The bro Bible, som beskriver sig själv som ”den ultimata platsen för bros”, Transworld surfs digitala lista av broismer och The bro code, en spinoff på komediserien How I met your mother. The bro code är en guide som visar hur en riktig bro ska leva.

Men brokabulären har också tagit sig utanför internet och in i bokhyllorna. Både The bro Bible och The bro code finns i bokform, och 2007 kom också Brocabulary – the new man-i-festo of dude talk. Författaren Daniel Maurer, som beskriver sig som en ”man-tropolog”, skriver bland annat om brommunikation. Orden innehåller inte nödvändigtvis bro, men spelar på bro-kulturens normer och ideal, som handlar om sådant som heterosexualitet, raggningsförsök och alkoholkonsumtion.

Det finns naturligtvis inte ett universellt manligt språk, som delas och förstås av alla män. Faktorer som ålder, samhällsklass, yrkesgrupp och etnicitet spelar alla roll för hur man kommunicerar.

– Men även om brokabulären kan ses som skämtsam, så kan den vara en viktig del i konstruktionen av en viss typ av maskulinitet och makthierarki, säger språkvetaren Karin Hagren Idevall vid Uppsala universitet. Hon forskar om hur språk kan normalisera, diskriminera och marginalisera, bland annat utifrån kön och sexualitet.

Den så kallade hegemoniska maskuliniteten ses som ideal. De som använder brokabulären strävar efter hegemoni, en ledarställning, som bygger på stereotyper av hur en riktig man ska vara. Det är något som avspeglas i machokulturen. När den byggs upp tar den avstånd från det som anses vara mindre manligt. I brokabulären är det uppenbart att maskuliniteten skapas genom en sexistisk och homofobisk språklig gemenskap.

Brokabulären skulle alltså kunna betraktas som ett maktspråk, där en grupp bygger upp sig själv på bekostnad av exempelvis kvinnor och etablerar maktrelationer inom gruppen. Samtidigt kan den vara ett uttryck för en kultur där nära manlig vänskap ifrågasätts.

– Att män har intima och nära relationer med varandra har kanske inte varit okej på samma sätt som för kvinnor. Befinner man sig i ett sammanhang där manlig vänskap anses konstigt och måste legitimeras, kan ju språket vara ett medel att göra det. Bland annat genom att ta avstånd från det man upplever som feminint eller homosexuellt. Att gå mot normer och stereotyper kräver alltid någon form av legitimering, säger Karin Hagren Idevall.

Långt ifrån alla män känner igen sig i eller strävar efter denna typ av manlighet, understryker hon. Men i och med att brokabulären får genomslag i filmer och på tv så normaliserar den ändå machomannen.

Wilhelm Cortez, redaktör för webbmagasinet The good men project håller med om att bro-kulturen ofta är både exkluderande och elitistisk. Men på senare tid tycker han sig kunna se en positiv utveckling.

– Fraternity bros blev något negativt. Så alternativkulturen började använda bro ironiskt, som ett sätt att ta udden av deras privilegier, säger Wilhelm Cortez.

Han tror att folk börjar ifrågasätta könsstereotyperna och bro-kulturen, eftersom hbtq-frågor nu diskuteras mer öppet på båda sidor av Atlanten. För många män blir bro i stället ett sätt att närma sig en mer tillåtande maskulinitet.

– En bro hug är kanske inte den mest intima typen av kram, men den är ett steg på vägen för att bryta ner gränserna för platonisk beröring mellan män. Bromance-kulturen hjälper oss att bli mer öppna för att två heterosexuella män kan vara vänner och röra vid varandra. Och vi kan säga I love you, bro.

Om brokabulären är unik för amerikansk kultur är Karin Hagren Idevall och Katherine Connor Martin osäkra på. Karin Hagren Idevall säger att hon inte kan se något motsvarande i Sverige. Här finns visserligen en växande skara ”bromantiska” radarpar – från Filip Hammar och Fredrik Wikingsson, Kristian Luuk och Fredrik Lindström till Mauro Scocco och Plura Jonsson. Och så förtjusta är svenskar i ”bromance-tv”, att Fredrik Virtanen i en krönika i Aftonbladet beskrev trenden som ”en varm, skön penisvind” som svepte genom Sverige.

Men att mäns vänskap skulle behöva legitimeras på samma sätt via språket kan Karin Hagren Idevall inte se några tecken på. Dock har amerikansk slang överlag en tendens att leta sig in i svenskan via amerikansk populärkultur. Det är inte bara bromansen som har lyckats korsa Atlanten, utan också uttryck som bros before hoes, ’polare före brudar’ och företeelser som bro fists.

Och egna varianter på bro kan svenskan bjuda på: brushan/brorsan, bre, mannen, broder. Men någon heltäckande brokabulär verkar inte finnas. Än så länge finns också ganska lite forskning i ämnet.

– Maskulinitetsforskningen är så pass ny. Tidigare har man studerat kvinnors och homosexuellas språk, men eftersom män har utgjort normen har man inte tyckt att deras språk är speciellt, säger Karin Hagren Idevall.

Ylva Mossing är frilansjournalist.