Bra brus för starkare röst

Jag får ett tips av språkforskaren Jessica Huber vid Purdue university, USA, innan hon sätter i gång ljudfilen där en parkinsonsjuk kvinna berättar en historia:

- Det handlar om att tillaga en kalkon.

Tipset behövs. Jag anstränger mig för att urskilja orden i kvinnans berättelse, men det är svårt. Hon talar snabbt, hest, mycket svagt och monotont. Dessutom har sjukdomen berövat henne förmågan att artikulera.

I Sverige insjuknar årligen ungefär 1 500 personer i Parkinsons sjukdom. Nästan 90 procent av de drabbade får problem med rösten. Det är problem som förvärras med tiden. Vad som framför allt händer är att rösten blir svag och hes, något som ibland sker redan innan andra symtom har dykt upp.

- Jag har haft patienter som säger att "hes blev jag ju tidigt", men som inte kopplat ihop hesheten med sjukdomen, säger logopeden Ellika Schalling, universitetslektor vid Enheten för logopedi, Karolinska institutet.

Parkinsons sjukdom beror på att dopamintillverkande celler i hjärnan dör. Typiska symtom är stelnad mimik och rörelsesvårigheter, som behandlas med dopaminstärkande läkemedel och elektrisk djupstimulering av hjärnan. Men dessa behandlingar hjälper föga mot röstproblemen. Varför det är så vet man inte säkert, men troligen handlar det om olika neurologiska system. Grovmotoriken verkar enkelt sagt styras på annat vis än den fina motorik som styr talsystemet.

Även råttor talar, men med ultraljud. I en simulering av Parkinsons sjukdom förstörde forskarna deras dopaminvägar och råttorna fick då ett krympt register och svagare röst. Inte heller de hjälptes av läkemedel. Men djuren kunde utveckla starkare och mer komplexa rop, fast då krävdes mycket intensiv träning.

Träning verkar också vara nyckeln för människor. Lorraine Ramig och Cynthia Fox vid National center for voice and speech i Denver, USA, arbetar med en röststärkande metod som kallas Lee Silverman voice treatment, LSVT. Här träffar patienten en terapeut en timme, fyra dagar i veckan under fyra veckor. Träningen går ut på att tala starkare, och i en rad studier har metoden visat sig vara mycket effektiv.  

För att få använda metoden krävs dock att man går en speciell utbildning, anordnad av centret, något som ett hundratal svenska logopeder har gjort. Men alla behövande får inte tillgång till behandlingen.

- Det gör mig upprörd, eftersom metoden verkligen fungerar, säger Ellika Schalling.

På hennes institution har man provat att utveckla LSVT-metoden. Hos parkinsonsjuka är den sensoriska återkopplingen skadad och de uppfattar därför inte själva hur lågt de talar. I ett projekt som planeras till våren ska patienter få återkoppling via en utrustning som registrerar bland annat röststyrka. Den bärs i bältet och kan ställas in så att den vibrerar när man talar för lågt; surrandet blir då en påminnelse om att man ska höja rösten.

Jessica Huber hade en liknande idé. För några år sedan försökte hon på olika sätt få patienter att tala högre: de skulle pressa sig att tala dubbelt så högt som de tyckte kändes bra eller försöka matcha en stapel som visade volymen. Dessutom använde hon bakgrundssorl, likt det på en stimmig restaurang. När hon provade de två förstnämnda metoderna sade deltagarna att "jag kan inte tala så här högt". Men när hon skruvade på bakgrundsljudet gick det hur bra som helst.

Här utnyttjas den så kallade Lombardeffekten, som innebär att vi utan att tänka på det höjer rösten när ljudvolymen runtom oss ökar.

- Efter försöken skojade jag med en kollega och sade att det vore bra om de kunde ta med sig ljudet hem också, säger Jessica Huber.

Sagt och gjort. De konstruerade en liten mätare som sätts fast på patientens hals och som känner av när hon eller han börjar tala. Då skickas sorl till en sändare som patienten bär i örat. Med apparaten höjer patienterna rösten med mellan 5 och 7 decibel, en förbättring som är jämförbar med vad LSVT ger. Nu är planen att få ut apparaten på hjälpmedelsmarknaden. Tekniken har testats på 35 patienter och forskarna utvärderar effekten över tid.

- Börjar man kanske strunta i ljudet efter ett tag? I våra halvårsuppföljningar har vi inte sett något sådant, säger Jessica Huber.  

En stark drivkraft för henne är att patienterna ska återfå sitt självbestämmande.

- Det var en kvinna som innan hon fick prova apparaten kände att alla talade över huvudet på henne. Nu kan hon ryta ifrån och säga: "Nu får ni hålla tyst, det är jag som talar!"