Bibelcitat

Dagligen och stundligen, utan att skänka det en tanke, använder vi uttryck som är hämtade från Bibeln. Visst känner väl de flesta igen sätta sitt ljus under skäppan, den förlorade sonen och en barmhärtig samarit, och många anar nog också varifrån det förlovade landet, säga ja och amen, ingen är profet i sitt eget land och nu blir det fest i Kaper­naum kommer.

Men inte ens alla med tämliga kunskaper från gårdagens kristendomsundervisning vet att alldagliga uttryck som när andan faller på, allt i allo, i andanom, falla i god jord, famla i mörker, sätta någon på det hala, hjärtans gärna, så det stod härliga till, gå från klarhet till klarhet och ta sitt förnuft till fånga har sitt ursprung i Skriften. Åtskilliga bibelcitat är för övrigt omöjliga att finna i dagens bibelöversättning Bibel 2000 eller ens i den förra från 1917. Man kan inte en gång vara säker på att de står i de äldre Karl XII:s bibel (1703) eller Gustav Vasas (1541), för de kan ha formats som fraser som återgår på ett helt sammanhang. Skyddande och räddande änglar till exempel förekommer på åtskilliga bibelställen, men själva ordet änglavakt finns inte i Bibeln.

En verklig ögonöppnare för i hur hög grad vårt språk är bemängt med bibelcitat är boken Synden straffar sig själv. Folkliga talesätt med biblisk bakgrund av teologen Carl Henrik Martling (Verbum 2000). Kort och sakligt meddelar han bibelställena med jämförelser mellan olika översättningar, ibland med en kulturhistorisk kommentar. Däremot gör han inga språkliga utredningar.

Så hur förhåller det sig då med ett uttryck som vara någons allt i allo - det som somliga berömmer sig av och andra vägrar att degraderas till?

Allo är en gammal böjningsform av allt: prepositionen i följdes av dativ. Allt i allo, 'allt i allt', hade en gång en avsevärt högre syftning än i dag, där det avser personer i större hushåll eller på arbetsplatser med uppgift och kompetens att fixa sådant som personer i överordnad ställning inte klarar, från att få i gång kopieringsapparaten och skriva ansökningar till EU-kommissionen till att laga kåldolmar.

Den högste allt i allo är nämligen Gud fader själv. I Paulus teologi blir allt underlagt Sonen, och han i sin tur underordnar sig Fadern, varvid denne i de äldre biblarna blir "allt i allom" med den plurala dativformen, sålunda 'allt i alla' (1 Korinthierbrevet 15:28). I Bibel 2000 lyder stället "Gud blir allt, överallt" - allt i allo är naturligtvis omöjligt, och allt i alla ligger störande nära tidskriftstiteln Allt för alla.

En dativform möter vi också i uttrycket i andanom, som helt enkelt betyder 'i anden', det vill säga 'för ens inre syn, i tanken'. Återigen är Paulus upphovet. Han skriver om att han inte kan vara hos sin församling "i köttet", det vill säga i verkligheten, men "dock när eder i andanom".

Så det stod härliga till är ett högst levande men samtidigt ålderdomligt uttryck. "Det står härliga och kosteliga till för honom och går krafteliga och gladeliga till i hans rum" lyder i de äldre biblarna stället där upprymdheten i Guds hus beskrivs (1 Krönikeboken 16:27). I 1917 års översättning har intrycket av glam och tornej ersatts av en stramare och mer solenn stämning: "Majestät och härlighet äro inför hans ansikte, makt och fröjd i hans boning." Bibel 2000 har reducerat hela härligheten till "Han omges av prakt och glans, av makt och glädje i sin boning."

Härliga är en gammal adverbform. Bildningar på -liga var vanliga i äldre tid, som just härliga, kosteliga, krafteliga och gladeliga. Nu har de ofta ersatts av neutrumformerna på -t: härligt, kostligt. Några av dem lever kvar i lite arkaiserande stil: Han kan gladeliga vräka ur sig de mest opassande uttryck och så detta så det stod härliga till.

Om svenskan mer än andra språk har bevarat dolda bibelallusioner vill jag låta vara osagt. Men att så många sådana har blivit folkligt språkligt allmängods kan säkert tillskrivas den tidiga läskunnigheten i landet, även bland allmogen, en läskunnighet som har sin grund i reformationen och statskyrkan: för att vara en god och rättrogen undersåte måste man kunna läsa (och lyda) bibel, katekes och psalmbok. På dem hölls det husförhör.

Så när dagens ungdomar glatt-gladeligen-gladeliga utbrister i ingen rast och ingen ro, den dagen den sorgen, hit men inte längre och nu är fan lös fortsätter de en tradering som inletts av bibelbevandrade förfäder för att bringas vidare till nya, sekulariserade släkten.