Ättika

Gotiskans aket, nederländskans azijn och polskans ocet betyder alla ’ättika’ och har gemensamt ursprung: latinets acetum. Hur förhåller det sig då med svenskans ättika? Jo, det kommer från samma acetum, fast med så kallad metates – omkastning av bokstäver. Från det tyska språkområdet känner vi det medeltida lågtyska etik, som också bör bygga på atecum. (Det har dock ingenting att göra med den moderna etiken.) Ordet lånades in i fornsvenskan, och har uppträtt med många olika stavningar, som etige, ätige, ätika och ätikia.

Länge betydde ättika ’vätska av surjästa bär, frukt(saft), öl’ med mera och ’vinättika, vinäger’. Numera är ättika en ”vattenlösning av en organisk syra”, som det heter i Svenska ord.

Inte bara stavningarna utan också användningssätten har skiftat: ”Kooträck sönderslagen uthi Ettikia och lagd warm uppå Sticket, uthdrager Wärken” (nämligen efter bistick) heter det i en bok från 1645. Förr nyttjade kvinnor ättika för att sätta ner matlusten och för att få blek hy. För oss är ättikan huvudsakligen ett konserveringsmedel och en smaksättare.

Det latinska grundordet acetum känns igen i andra moderna ord som aceton och acetat, ’salt av ättiksyra’. Till samma ordgrupp som acetum hör acer, ’skarp; sur’, som via franska aigre ingår i vinäger, som ordagrant betyder ’surt vin’. Urbesläktade är svenska arvord som agg, ax och egg.