Anund och Ragnvald – raskast i Svitjod
I Aspa i Ludgo ett par mil norr om Nyköping låg Rönö härads tingsplats. Där finns fyra runstenar. En av dem är rest till minne av en man som hette Öpir. På den står det uttryckligen att stenen "står efter Öpir på tingsplatsen".
På en av de andra, som måste vara den äldsta av de två runstenarna, har Öpir tillsammans med sin hustru låtit göra en minnesinskrift efter sin son.
Att få sin runsten rest just på bygdens centrala samlingsplats var få förunnat. Den person vars minnesmonument förtjänade en så hedersam placering hörde under sin livstid säkerligen till någon av traktens mest aktade familjer.
Tre av runstenarna i Aspa har varit kända länge, men den fjärde påträffades så sent som 1937 i samband med arbete i en vägtrumma. Den har en ovanligt intressant inskrift.
I texterna på vikingatida runstenar förekommer namn på flera olika länder och områden utanför Sveriges gränser. Vi läser om vikingar som till exempel for till Grekland, Särkland (Mellanöstern), Gårdarike (Ryssland), England eller Danmark. Där förekommer också många lokala namn på gårdar och byar. Men namnet på hemlandet, Sverige, eller Svitjod som det hette då, lyste länge med sin frånvaro i mellansvenska runinskrifter. På detta rådde nyfyndet bot:
Astrid lät göra detta
minnesmärke efter Anund
och Ragnvald, sin son.
Blev döda i Danmark,
var mäktiga i Rauninge
och raskast i Svitjod.
I texten förekommer tre intressanta geografiska namn. Danmark nämns förutom på denna runsten i ytterligare tre inskrifter på svenskt område. Rauninge har troligen samband med häradsnamnet Rönö, men är inte säkert tolkat av ortnamnsforskarna. Det syftar alltså inte på Rönninge i Salems kommun söder om Stockholm. Det tredje namnet på runstenen är det allra intressantaste. Svitjod avsåg på 1000-talet det dåtida sveaväldet i Mälardalsområdet. Det bestod av de tre folklanden Tiundaland, Attundaland och Fjädrundaland norr om Mälaren samt av Södermanland. Det fanns samtidigt ett begrepp, Sviariki, som omfattade ett större område, hur stort är omdiskuterat. Att två män som under sin livstid var "raskast i Svitjod" var kvalificerade att få ett minnesmonument rest på tingsplatsen torde vara ställt utom allt tvivel.
Förleden i Svitjod är en form av folkbeteckningen svear och efterleden är ett gammalt ord þiuð med betydelsen folk. Namnet kan alltså översättas med sveafolket. På modern isländska, som är det nordiska språk som har förändrats minst sedan vikingatiden, heter Sverige just Svíþjóð. Sviariki som har utvecklats till Sverige består, som man lätt kan se, av orden svear och rike.
Det finns ytterligare två runinskrifter från sydligare områden som nämner Svitjod. I Simris söder om Simrishamn har Ravn fått en minnessten. Om honom står det att han varit i tjänst hos en storman i Svitjod. Simrishamnstrakten hörde ju inte till sveaväldet. Ännu lite längre bort, på den danska ön Lolland, finns en annan runsten med det gamla namnet på Sverige. Den lolländska stenen är rest till minne av en man som hette Frede som "fann döden i Svitjod".
