Germanernas gåta en nordeuropeisk historia
Tore Janson (Norstedts)
Germanerna var de som talade germanska. Deras språk blev efter hand till dagens svenska, tyska, engelska och flera andra. Tore Janson försöker ringa in denna flyktiga folkgrupp – som troligen själva aldrig benämnde sig germaner, utan kallade sig till exempel cimbrer, angler, langobarder och goter. Samtidigt blir läsaren indragen i ett svindlande stycke nordeuropeisk forntidshistoria.
Var och när fanns germanerna? Hur såg deras språk ut? Med ledning av arkeologin och – framför allt – språkhistorien, redogör författaren för egna och andras teorier: ”Språkvetare har skäl att säga att alla eller de flesta som bodde i ett sammanhängande område i norra Europa väster om Rhen och upp över södra Skandinavien bör ha talat germanskt språk.” Om man studerar skillnader mellan de bevarade skriftspråken, kan man anta att detta språk i princip var likadant runt år 500 f.Kr. Varför är en olöst gåta; de olika germanska folken brukade jorden på glest utspridda gårdar. De hade inte många tillfällen att upprätthålla ett gemensamt språk.
Romarna noterade i alla fall germanernas säregna tungomål. Främst när de mötte germaner i strid och handel. Det är också genom en romare som vi fått en av de livligaste germanbeskrivningarna. Historikern Tacitus skrev på latin år 98 verket De origine et moribus Germanorum, ’Om germanernas ursprung och seder’, senare kallad Germania. Skriften har präglat uppfattningen om vilka germanerna var: ett ”oblandat” folk, fria, kvicka krigare, ärliga, rödhåriga, blåögda, storväxta.
Tacitus lade inga vidare värderingar i dessa karaktärsdrag. Värderingarna har i stället pådyvlats senare, av människor som vill definiera sig själva och andra.
Detta leder till ett av Tore Jansons syften med boken. Han ställer frågor om identitet: Vilka vill vi vara? Hur definierar vi andra? ”Människan är en mycket social djurart, så det är inbyggt i oss att vilja höra till minst en grupp.” Vi tenderar att sympatisera med den egna gruppen, och känna främlingskap – ofta fientlighet – till andra grupper. En viktig faktor för samhörigheten är språket.
Tore Janson flaggar för faran i att uppfinna sina förfäder. I bokens första del, ”Myten”, berättar han om hur nazister ”kidnappade” germanerna, och omdanade dem för att passa sina ändamål. Tacitus Germania blev här en magnifik antik källa att plocka valda delar ur.
