Från riktig till viktig svenska

Språkfrågor är alltid aktuella, ibland extra aktuella. Så har det varit våren 2023, och då har det handlat om för eller emot en dom-reform. Det är synd att diskussionen koncentrerar sig på en enda fråga, men så har det varit.

I Viktig svenska av Lena Lind Palicki, nyutnämnd chef på Språkrådet, och Anders Svensson, chefredaktör för Språktidningen, diskuteras en mängd språkfrågor på ett kunnigt och lättillgängligt sätt. Författarna är erfarna språkskribenter som under flera år medverkat i olika medier.

Titeln Viktig svenska leder tankarna till Erik Wellanders Riktig svenska från 1939, en bok som under flera decennier hade ett enormt inflytande inte minst inom svensklärarutbildningen. Här fanns normen för det svenska standardspråket.

Men språket förändras, liksom språkvården. Språkriktighetsboken utgiven 2005 av Svenska språknämnden (numera Språkrådet) markerar en ny syn på många av frågorna i Erik Wellanders bok. Den fick i sin tur en uppföljare i Språkrådet rekommenderar, utgiven i år.

De nu nämnda böckerna representerar den offentliga språkvården. Därutöver finns det ett antal språkvetare som diskuterar språkfrågor i tidningsspalter och andra medier. Dessa har möjlighet att ta ut svängarna och vara mer personliga än Språkrådet. I Viktig svenska tillåter sig författarna såväl att vara mer personliga och vardagliga i tilltalet som att vara mer entydiga i sina rekommendationer.

Boken tar upp cirka 60 språkvårdsämnen, som i många fall innehåller flera delfrågor. Elegant formulerade kapitelrubriker avslöjar både innehåll och perspektiv: ”Och, men, satsradningar – om pedagogiska lögner”, ”En – feminismens framfart eller lantisarnas återkomst” och ”Större än mig – en föråldrad käpphäst”.

I några fall skiljer sig författarnas bedömningar från Språkrådets, vilket de också påpekar. Till saken hör att manus förelåg innan Lena Lind Palicki utnämndes till chef för Språkrådet.

Ett tidens tecken är att skiljetecken inte ägnas en rad samt att slang och svordomar behandlas ganska översiktligt, medan ord kopplade till etnicitet, könsneutralitet, sexuell läggning och funktionsnedsättningar ges gott om plats.

I avsnittet om de/dem/dom nöjer sig inte författarna med att argumentera för en dom-reform utan de genomför den konsekvent genom bokens drygt 250 sidor, och det gäller såväl dom för pronomenen de/dem som för bestämd artikel i plural. Bokens undertitel är för övrigt Alla dom där språkfrågorna.

Detta är, såvitt jag vet, den första fackbok som konsekvent skriver dom. Och det ser inte alls konstigt ut, i alla fall inte i mina ögon, även om jag själv av gammal vana fortsätter skriva de och dem. Yngre skribenter kanske behöver tänka för att välja mellan de och dem. Äldre skribenter skulle behöva tänka för att skriva dom. En sansad prognos är att dom och de/dem kommer att leva sida vid sida under ett decennium eller två.

Men glöm nu inte att boken handlar om mycket annat än dom-frågan.

Lars-Gunnar Andersson

Fotnot: Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen. Boken anmäls därför av Lars-Gunnar Andersson, professor emeritus i modern svenska vid Göteborgs universitet.