Förnamn från förr i närbild
Personnamnen i de medeltida svenska runinskrifterna av Lasse Mårtensson (Institutet för språk och folkminnen)
Under vikingatiden är så gott som hela den svenska namnfloran av nordiskt ursprung. Men på medeltiden lånas mängder av namn in från det tyska språkområdet och från den kristna namnsfären. Importer som Johan och Magnus blir vanliga – en popularitet som namnen ska behålla in i våra dagar.
Här skildrar Lasse Mårtensson, professor i nordiska språk vid Uppsala universitet, namngivningen under 1100- och 1200-talen. Han diskuterar 140 olika namn som påträffats på allt från kyrkklotter till gravmonument. Ofta lutar han sig mot islänningasagorna för att tolka namnen. Kvinnonamnet Bænkfridh – alltså Bänkfrid – bör till exempel ha betydelsen ’den som pryder bänken’ medan mansnamnet Skiældolf – moderniserat till Sköldulv – från början torde ha syftat på någon som var skicklig att försvara sig men att denna sammansättning så småningom började användas som namn.
Det är en imponerande kartläggning. Men facktermerna och referenserna duggar tätt. För den som inte är specialintresserad är det därför läsning som kräver koncentration.
Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.
Under vikingatiden är så gott som hela den svenska namnfloran av nordiskt ursprung. Men på medeltiden lånas mängder av namn in från det tyska språkområdet och från den kristna namnsfären. Importer som Johan och Magnus blir vanliga – en popularitet som namnen ska behålla in i våra dagar.
Här skildrar Lasse Mårtensson, professor i nordiska språk vid Uppsala universitet, namngivningen under 1100- och 1200-talen. Han diskuterar 140 olika namn som påträffats på allt från kyrkklotter till gravmonument. Ofta lutar han sig mot islänningasagorna för att tolka namnen. Kvinnonamnet Bænkfridh – alltså Bänkfrid – bör till exempel ha betydelsen ’den som pryder bänken’ medan mansnamnet Skiældolf – moderniserat till Sköldulv – från början torde ha syftat på någon som var skicklig att försvara sig men att denna sammansättning så småningom började användas som namn.
Det är en imponerande kartläggning. Men facktermerna och referenserna duggar tätt. För den som inte är specialintresserad är det därför läsning som kräver koncentration.
Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.
