Plats för betjäning
Ursprunget till bistro hittas i Paris
I mitten av 1800-talet omdanade baron Haussmann Paris stadsbild: nya stora boulevarder och parker skapades. Ungefär samtidigt etablerades en lång rad enkla näringsställen, utskänkningslokaler och kvarterskrogar.
Då kom ett dialektord i svang: bistraud, med grundbetydelsen ’tjänare’. Ordet kom ursprungligen från Poitou, en av Frankrikes historiska provinser. I Paris stavades det bistro(t), och till en början fick det betydelsen ’medhjälpare till en vinhandlare’. Senare kom det att beteckna både ’krog, utskänkningsställe’ och ’krogvärd’.
Men fortfarande kan man ibland läsa att bistro har ryskt ursprung. Det skulle vara otåliga, törstiga kosacker eller ryska soldater, som efter koalitionsstyrkornas inmarsch i Paris den 31 mars 1814 ropade Bystro! Bystro! – ’Fort! Fort!’ – när de stormade in på stadens kaféer och krogar för att snabbt få sig något till livs. Detta är dock bara en pittoresk skröna eller anekdot. Sant är däremot att åtskilliga språk, bland dem ryska, har lånat in ordet bistro.
Svenska läsare kom ganska tidigt i kontakt med ordet. I en tidningsrapport från Paris 1902 talas det om ”en tjockmagad plunta, fylld hos närmaste ’bistro’ eller krögare”. Från 1950-talet och framåt blev bistro allt vanligare i svenskan.
Bo Bergman är medarbetare i Sydsvenskan och författare.
