Ord för den som äter

Blir det myggår i år? Ordet mygg används i dag i hela landet, men det har tidigare funnits flera olika ord. I Norrland (liksom i Norge) talade man om my. I Svealand om krank eller harkrank.

Ja, faktiskt. Med harkrank menas i dag de stora harmlösa myggorna (det var Carl von Linné som bestämde det, troligen efter sin Västgötaresa, där han stötte på ordet, som han inte kände från sin småländska hemtrakt), men det har förr också kunnat betyda stickmygg. Alla stickande besvärliga flygfän som mygg, knott och broms kunde också kallas för åt (för att de bokstavligen äter på oss).

Alla som löser korsord vet att myggens läte beskrivs med verbet ina. Jag hade själv aldrig hört ordet innan jag såg det i korsord och skulle nog i stället säga att myggen surrar. Ina saknas i Svenska Akademiens ordbok och är ­antagligen dialektalt. Harry Martinson använde det flitigt.

Ina passar väl i korsord med sin kombination av tre vanliga bokstäver. Och visst är ina bättre på att härma ljudet: i-i-i-n-n-n …

Staffan Fridell är professor emeritus i nordiska språk vid Uppsala universitet.