Krydda lagom med engelska!

Gudarna ska veta att jag har agerat grovt kriminellt när det gäller att strössla såväl engelska modeord och branschtermer som anglicismer omkring mig – både i tal och i skrift. Jag gillar det till och med. Det finns många uttryck som inte alls har samma schwung på svenska som de har i sin engelska originalform. Inte heller tycker jag att man behöver kämpa emot självklara begrepp som mejla och i stället propsa på e-posta.

När jag för ett tiotal år sedan började på en digital reklambyrå med engelska som koncernspråk, fattade jag till en början ungefär hälften av vad som sades. Det var engelska tekniktermer, trebokstavsakronymer och hemsnickrade svengelska begrepp i en enda förvirrande röra. Men efter några månader behärskade jag också det här mischmaschet till språkbehandling och det är med skammens rodnad på kinderna som jag tänker jag på hur jag måste ha låtit för utomstående på den tiden.

På samma arbetsplats fick jag också uppleva att ha möte på engelska med elva personer – varav en hade ett annat modersmål än svenska. Då sjunker den språkliga ambitionsnivån drastiskt. Så fort den engelska ordalydelsen inte dyker upp i huvudet på en nanosekund tar man till den svenska i stället. Så ungefär vart femtonde ord i ett sådant engelskspråkigt möte blev svenskt. Det måste också ha låtit … speciellt.

Men ett par händelser på senare tid har fått mig att aktivt dra i den engelska handbromsen. Det är en sak att krydda sitt språk med väl valda engelska örter. En annan är att låta kryddorna utgöra halva anrättningen.

Den första var när Lindex globalcreative director uttalade sig om en kampanj de gjort i samband med att Magdalena Andersson blev statsminister. Detta uttalande löd: ”Vårt reason to talk i det här avseendet är att Lindex higher purpose är att empower and inspire women everywhere och det jobbar vi med många olika sätt. Därför ville vi uppmärksamma att Sverige fick sin första kvinnliga statsminister.”

Corporatesvengelskan hade nått ett nytt lågvattenmärke, och detta citat var också nominerat till Årets floskel av tidningen Affärsvärlden. (Vinnare blev för övrigt en mening på 150 ord som härstammar från när Johnson & Johnsons vd kommenterade bolagets kvartalsrapport.)

Den andra var när jag tittade på senaste säsongen av Robinson, och språkpolisen i mig på klassiskt manér blev oroad för den yngre generationens språkbruk. Minst tre av deltagarna hade för vana att prata svenska och engelska i en kvot på ungefär 70/30. Så här har det låtit:

”Tänk om de är ett gäng douchebags, då gjorde jag right choice.”

”Hon är inte ready for nature,she’s for your soul. Bam!”
”Den ena bruden såg ut som feistyass drama.”
”Det är inte lätt för mig att make new friends.”
”Man ba: Damn, vad fan tror du?Det är inget five star-hotel.”

Om det har jag bara ett ord att säga: cringe!