Jaharå, poddarna påverkar svenskan

”Daaay-O!” Plötsligt en dag ekade det över min mellanstadieskolgård, och den som missat gårdagskvällens avsnitt av Fleksnes fataliteter, där utropet förekommit, förstod ingenting. Kanske var det första gången jag upplevde hur ett populärkulturellt inslag från en tv-serie omedelbart gjorde ett avtryck i språket.
Genom åren fylldes det på med ”Hej, alla barn!” (sägs med Lennart Swahns John Blund-röst), ”Tjipp, och välkomna till Hajk” (på bred Bengt Alsterlind-värmländska), ”Tänk på pocenten, Helge” (som en sluddrande Sven Melander), ”Ring mej sen!” (på Roy och Roger-västgötska) och en rad andra uttryck som kommit till oss via folkkära tv-serier.

Genomslagskraften från tv var förstås större under monopolets tid, när ”alla” tittade på samma program i stället för på olika streamingtjänster, men så sent som 2015 blev ord som drittsekk, ’skitstövel’, och russebuss (norsk version av studentflak) nytillskott i mångas vokabulär tack vare den omåttligt populära norska serien Skam. Och i realityserien Wahlgrens värld har Pernilla Wahlgren blivit ansiktet utåt för att lägga till extra vokaler i ord som otroligt och sluta (o-te-roligt och se-luta), vilket har fått en vida spridning.

Just familjen Wahlgrens storhet har spätt på ­utbredningen av vissa sätt att uttrycka sig. Tack vare (eller på grund av, beroende på vem man frågar) deras influenser hörs livets nu ständigt i vloggar och stories. Det kan vara ”livets fest”, ”livets gäng” eller ”livets kväll”. Likaså att dö för allt som ligger en varmt om hjärtat.

Poddarnas genomslag har också satt spår i språkbruket, och poddparet Filip och Fredrik anses vara ­pappor till att personer och saker numera ofta har en aura av någonting. Denna aura kan bestå av allting från mass­mördare till slöjdfröken.

Journalisten Emil Persson som driver Fördomspodden har startat trenden med trippla negationer. ”Jag är inte motsatsen till opigg” är ett exempel. Hur är det, är Emil pigg eller trött när han säger detta?

Att utbrista ”Jaharå!” och se lite lurig ut härstammar från Alex och Sigges podd, och om du hör det ska du veta att det har sitt ursprung i hur en av Sigges grannar lät när han hade sex.

Även ökad förekomst av väldigt små ord kan man härleda till hur det brukar låta i poddar som unga lyssnar frekvent på. Att ständigt lägga in ordet så där det inte behövs är ett exempel (”Jag blir väldigt, så, ledsen”).

Om uttryck som spridit sig via populärkulturen tidigare hade fifteen ­minutes of fame, för att citera Andy ­Warhol, så är det snarare femton ­sekunder numera. Att säga ”How are YOU doing”, som Joey i Vänner gjorde, var stort i ett par decennier. På Tiktok är det som är inne ena veckan stendött ­nästa. Sist jag kollade var det ordet demure, ’ödmjuk, blygsam’, som ­var ­poppis, och med tanke på Språktidningens pressläggning är det med all säkerhet helt ute nu. Eller inte motsatsen till jätte­ute, som Emil Persson hade sagt.