Håret förenar sallad och säd
Ibland hänger översättningar på håret. Inte minst i Sofi Oksanens intriger.
Rapunzel är en av bröderna Grimms mest älskade sagor. Den inleds med en gravid kvinnas lust efter salladsväxten rapunzel, på svenska ’vårkynne’, kanske bättre bekant som ’machésallad’. Tyvärr råkar salladen växa i en trollkvinnas trädgård, och den allt uppoffrande – och inte alltför intelligente – maken lovar att skänka trollpackan det kommande barnet, bara hans hustru får sitt lystmäte av salladen.
Så föds Rapunzel. Hon är naturligtvis underskön med ”långt präktigt hår som glänser likt spunnet guld”, och vid tolv års ålder spärrar trollpackan in henne i ett torn. Enda vägen upp till flickan är hennes långa fläta, som får tjäna som repstege. Småningom dyker även en prins upp i handlingen, men det kan vi lämna därhän, för att i stället rikta uppmärksamhet på håret och de namn som används i sammanhanget.
Jag hade aldrig reflekterat över namnet Rapunzel innan jag fick uppdraget att översätta Sofi Oksanens roman Norma (2015) till svenska. Sagan ligger nämligen till grund för romanen, vars tematik är hår, hårindustri, hårhandel och därmed förknippad kriminalitet. Min förvåning var stor när jag insåg att flickan med flätan var döpt efter en salladssort.
Huvudpersonen i Norma har ett hår likt Rapunzels; det växer med oanad hastighet och reagerar närmast seismografiskt på omvärldens händelser. Norma är till en början omedveten om att håret används som handelsvara och lätt narkotika, och romanens thrilleraktiga intrig friseras med referenser till hårets kulturhistoria och mytiska dimensioner. Trassel och testar tvinnas samman genom förlängning och färgning i den berättartekniska torkhuven.
I finsk översättning heter sagan om Rapunzel Tähkäpää. Ordet betyder ’ax, sädesax’. Den finska översättaren, vars namn jag dessvärre inte känner till, har liksom originalet hämtat namnet från växtriket, men valt att belysa resultatet – flätan – snarare än orsaken – salladen. För en finsk läsare öppnar namnet Tähkäpää upp för en mängd associationer inom finländsk kultur. Närmast dyker omslagsflickan på havregrynspaketet Elovena upp. Hon kreerades 1925 och är blond, men kortklippt, enligt tidens mode. I famnen håller hon ett fång med ax, bakom henne böljar åkern under en knallblå himmel. Den flätade vetelängden gör sig också påmind, liksom halmhimlarna vid jul. Tähkäpää har såväl agrar som sakral innebörd. Tänk bara på vetekornets lag!
I min svenska översättning av Norma går nästan hela detta associationsfält förlorat. Romanen använder behändigt den finska sagotiteln som samlingsnamn för att beskriva kvinnor med samma egenskaper som Normas. Jag försöker plocka upp vad jag kan och skriver ”hennes hem var tapetserat med bilder av unga kvinnor med rågblonda Rapunzelflätor”.
Salladen och säden förenade i det dolda, bara översättaren vet, och läsaren läser obekymrat vidare. Från början var det tänkt att romanen skulle heta Tähkäpää. Jag är glad att så inte blev fallet. Förresten såg jag för ett tag sedan att en finsk nyutgåva av sagan döpts till Persiljainen.
Janina Orlov är översättare från ryska och finska till svenska.
