Här ska Sverige vara en stormakt
Varför läser du Språktidningen? Är det roligt, bildande eller kanske rent av nyttigt? Jag fick anledning att fundera på det sistnämnda, nytta, när jag nyligen deltog i seminariet Vetenskaperna och nyttan.
Seminariet ordnades av Kungliga vetenskaps- och vitterhets-samhället i Göteborg. Det var mycket ambitiöst upplagt med forskare från så skilda discipliner som idéhistoria, litteraturvetenskap, astronomi och medicin. Dessa fick belysa nyttan av sin och andras vetenskap. Två ord som ofta upprepades var nyfikenhet och långsiktighet: våga ställa nyfikenhet före kortsiktig nytta. Och tänk på att de resultat som först kan tyckas oanvändbara, kan visa sig bli mycket användbara senare, ibland långt senare.
En av talarna var Petter Aaslestad, språk- och litteraturvetare vid Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet i Trondheim. Han berättade om hur han nyligen fått ett mejl från en uppsluppen norsk litteraturvetare, som disputerat på en avhandling skriven på nederländska. Detta hände för många år sedan. Men nu hade avhandlingen oväntat uppmärksammats – för att den plötsligt kom till nytta.
När avhandlingen skrevs kunde man läsa nederländska i Oslo. Nu är den utbildningen nedlagd. Och i Nederländerna är motsvarande utbildning i norska också nedlagd. I båda fallen motiverades nedläggningen med att antalet studenter var för få för att motivera fortsatta kurser.
En av dem som tagit initiativ till seminariet i Göteborg är Gunhild Vidén, professor i latin. Hon är van vid att strida för nedläggningshotade språk vid Göteborgs universitet. Över hela Europa ser det likadant ut, berättar hon. Kurserna i de så kallade små språken – dit paradoxalt nog italienska, grekiska och arabiska sägs höra – läggs ner. Det finns dock ett land som verkar utgöra ett undantag: Tyskland. Där sätter man oftare en ära i att upprätthålla språkutbildningarna.
Kan vi inte bestämma oss för att liksom Tyskland vara en stormakt inom humaniora? En sådan satsning kanske inte framstår som omedelbart nyttig. Möjligen blir den det på sikt. Men det bör duga gott att vi tillfredsställt vår nyfikenhet och bidragit till det växande mänskliga vetandet.
Kanske är det också svaret på varför du läser Språktidningen. Det är inte alltid nyttigt. Men det räcker med att det är roligt och bildande.
