Gunnar var inte sträng mot lånord

”Det finns dom som urgerar en limitering av bostadsbyggandet. Det ska dom ge fan i!” En av 1900-talets färgstarkaste politiker ligger bakom dessa ord. Just det – Gunnar Emanuel Sträng. Bakgrunden var att dåtidens finansminister Per Edvin Sköld hade krävt en betydande nedskärning av statens utgifter. Men när minskningen gällde medel för att bygga bostäder i det framväxande Folkhemssverige, stötte han på stenhårt motstånd från Gunnar Sträng, som då var social- och bostadsminister.

”Man bör inte använda utrikiska ord när man har en inhemsk adekvat vokabulär disponibel”, är en annan Sträng-mening, som dock sannolikt inte är alldeles dokumentär; hans mustiga men formellt korrekta talspråk har inspirerat en och annan att skapa yttranden som han kunde ha sagt.

Jag minns ett tv-program från tidigt 1970-tal, där röstekvilibristen Bosse Parnevik imiterade Sträng och ytterligare några politiska (manliga) kändisar från den tiden. I Parneviks version fick Gunnar Sträng inleda sitt tal till svenska folket så här: ”Ärade tv-publik! När vi kontemplerar årets julbudget vill jag fastkonkludera att vi haft ett satisfierande år! Tomtarnas arbete har ju underlättats genom att en julklappssäck med klappar för 100 kronor ju väger avsevärt mycket mindre i år än i fjol.”

Det här var på den tiden som inflationen i Sverige var skyhög – särskilt med nutida mått – och Sträng ofta fick personifiera den hungriga staten som ständigt ville sno åt sig lite mer från skattebetalarna.

Jag kommer inte undan att en stor del av Strängs fyndiga språkligheter utgjordes av anglicismer. Urgera, limitera… vid något tillfälle hade han sagt att han hade en fråga present i skallen. Och när regeringen diskuterade en eventuell utflyttning av utrikesdepartementet från Arvfurstens palats skickade finansministern fram idén: ”Man kan väl kutta av den del som fejsar Gustav Adolfs torg?”

På ett sätt kan det förvåna att Sträng så ofta tillgrep engelska ord; han hade bara gått i sjuårig folkskola och i början av hans ministertid hade det läckt ut i pressen att han tog engelsklektioner.

Fast han lånade från franskan också. Toujours betyder ju ’alltid’, men Sträng använde ordet i en betydelse som få nog känner igen i dag. Det här var i slutet av 1970-talet när han var ordförande i riksbanksfullmäktige, och han förklarade sin tystnad om en viss ekonomisk transaktion på följande sätt: ”Vi i riksbanken är inte så toujours att vi går ut med presskonferens när vi tar upp lån.” I det här fallet ska toujours förstås som ’sällskaplig, trevlig’, men det var nog en minoritet som förstod vad han menade då.

Ja, vad ska man säga om Gunnar Strängs bidrag till ärans och hjältarnas språk? Smög han in för många utländska ord ”trots att han hade en adekvat inhemsk vokabulär disponibel”? För min del får han högt betyg för sin egensinniga retorik. Och så var han sällsynt underhållande. Det kan väl ingen denaja?

Staffan Dopping är journalist och moderator och leder bland annat panelsamtal på nättidskriften Kvartal.